Damm som öppnades

Det var en damm som öppnades när Bettina Sågbom i tisdags berättade att hon hade fått mordhot i sin e-post.

Hotet var villkorat: Bettina Sågbom måste ta med någon från Finskhetsförbundet som får tala om förtryck och språkpolitik "under Sveriges kolonialtid" i sitt program. Hade hon eventuellt haft några tankar i den riktningen så kan hon ju inte förverkliga dem efter det här.
Helsingin Sanomats redaktionschef Paula Salovaara och tf chefredaktören Riikka Venäläinen, Hbl-reportern Jeanette Björkqvist, SFP:s vice ordförande Päivi Storgård, Anette Karlsson, ordförande för det socialdemokratiska ungdomsförbundet SONK och Sofi Weckman, ordförande för Samlingspartiets studentorganisation är några andra av dem som har hotats, och Folktinget har hotats med en bilbomb.
Polisen i Helsingfors börjar nu på egen hand undersöka hoten. Det är bra att med tanke på rättssäkerheten att Skyddspolisens besynnerligt undvikande och undanglidande reaktion inte blev ordningsmaktens sista ord.
När polisen spårade upp den lilla flickan som hade laddat ned musik från en piratsajt visade den ju att den både kan och vill gripa in mot brottslighet på nätet.

Hot mot offentliga personer är inget nytt. Men före nätet och e-posten var tröskeln högre, det krävdes telefonsamtal eller anonyma brev som var lättare att spåra än det som nu blixtsnabbt kan spridas med garanterad anonymitet.
Den ansiktslösa "debatten" på nätet har skapat en offentlighetskultur där det är legitimt att anonymt säga vad som helst om vem som helst. På Svenska Yles nätsida fanns det i går en kommentar där det stod "en svensktalande kan man skrika åt men inte slå". Kommentaren var anmäld som stötande, men stod kvar. Personen tog avstånd från våld, men rekommenderade verbal misshandel, och det tycker Yle tydligen att är ok.

Alla minoriteter är utsatta för näthat, och inte sällan också för fysiska trakasserier. Hudfärg, språk, åsikter, sexuell läggning, kön, allt kan utlösa besinningslöst raseri hos någon som ger sig själv rätten att bestämma vad som är "rätt" och "fel".
Hatet mot Finlands svenskspråkiga har funnits långt före nätet, finlandssvenska unga på orter där de utgör en liten minoritet har alltid vetat när det är bäst att låta bli att tala svenska på stan.
Att svenskan och finlandssvenskarna har hemortsrätt i Finland har i generationer varit en nagel i ögat på dem som ser en monolitisk, enspråkig nationalstat som det eftersträvansvärda idealet.

Mordhoten kan inte kopplas till något bestämt parti eller någon bestämd organisation.
Men det är omöjligt att bortse från att Sannfinländarnas politiska retorik och Suomalaisuuden Liittos enögda historieskrivning där Finland i sexhundra år var en förtryckt svensk koloni har skapat en grogrund för aktivism som nu blommar upp som näthat och hot.
Det har gått så långt att en riksdagsledamot offentligt kan uttala sitt missnöje med att det talas svenska under riksdagens plenum – utan att det väcker annat än strödda reaktioner.
Suomalaisuuden Liittos ordförande, europarlamentarikern Sampo Terho tog på förbundets hemsida i går avstånd från hatskriverierna. Bra så, men med tanke på att hans organisation nämndes i hotet mot Bettina Sågbom hade reaktionen nog kunnat vara litet snabbare.

Hatvågen mot finlandssvenskar har gett upphov till glädjande försvarsreaktioner. Statsminister Jyrki Katainen var mycket tydlig i sitt fördömande, men den synligaste manifestationen gjordes av Helsingin Sanomat som antagligen för första gången i sin 124-åriga historia hade en hel sida på svenska.
På ledarplats slog HS fast att man inte får falla undan för dem som försöker kväva yttrandefriheten. HS kommenterade inte den svenska sidan, vilket gjorde budskapet ännu tydligare: svenskan har en självklar plats i Finland.
Det budskapet nådde 340 000 hem i går morse.
Budskapet får gärna vidgas så att det omfattar alla grupper som utsätts för nätmobbens kollektiva illamående.