Framtiden i vågskålen

I går kom den så kallade samordningsgruppen äntligen med sin modell för hur social- och hälsovården ska vara ordnad i framtiden. Gruppen skapades för bara ett par veckor sedan för att lösa den knut social- och hälsovårdsreformen hade hamnat i och för att samordna reformen med kommunreformen så att den i sin tur kan gå vidare.
Alla som har varit inblandade i processen konstaterar att reformen innebär att god social-, hälsovårdsservice och specialiserad sjukvårdsservice för alla medborgare nu tryggas och att den blir rättvis och inte beroende av i vilken kommun man bor.
Ingen kan väl förneka att det är bra, om det blir så. Här bör i alla fall granskas vilket priset för den här reformen blir exempelvis i vår egen region, Västnyland. Det priset bestäms till en del av oss själva, det finns nämligen vissa valmöjligheter.

Grundregeln blir att kommuner med färre än 20 000 invånare inte har rätt att själv ordna social- och hälsovårdstjänster. Det innebär för Västnylands del att Hangö, Ingå och Sjundeå tvingas skrida till åtgärder. Det gäller att som det heter "vända sig till närmaste pendlingsområde eller till centralkommunen i någon annan funktionell enhet med över 20 000 invånare, som fungerar som ansvarskommun".
I praktiken kan det knappast betyda någonting annat än att Raseborg blir ansvarskommun för Hangö, medan Ingå kan välja mellan Lojo och Raseborg och Sjundeå kan välja mellan Lojo och Kyrkslätt.
Den vård som kommuner med invånarantal mellan 20 000 och 50 000 får leverera gäller basnivå, det vill säga de nuvarande tjänsterna vid hälsocentralerna och socialväsendet. Utöver detta kan ansvarskommunen få rätt att ordna vissa tjänster inom den specialiserade sjukvården på basnivå som den ordnar för närvarande.

Reglerna för följande nivå – omfattande basnivå och specialnivå som går under namnet social- och hälsovårdsområde – är de som slutligt kan rita om kommungränserna rejält i Västnyland. Eller som riksdagsledamot Mikaela Nylander (SFP) i dagens VN säger:"Jag är övertygad om att det som blir de nya social- och hälsovårdsområdena är morgondagens kommunstruktur."
Den kommun som blir ansvarskommun i ett social- och hälsovårdsområde bör vara en centralkommun med ca 50 000 invånare. Utgående från de kriterier som nu finns kunde det inrättas 20-30 social- och hälsovårdsområden Finland. Ett av dessa kommer att ta form i Västnyland. Och ansvarskommunen blir Lojo och/eller Raseborg.

I dag finns ingen västnyländsk kommun med 50 000 invånare, men Lojo är nära efter kommunfusionerna vid årsskiftet. Raseborg kommer med en fusion med Hangö upp till knappt 40 000 invånare, vilket inte räcker. Ingå och Sjundeå blir antagligen tungorna på vågen. Ifall Ingå väljer Raseborg och Sjundeå Kyrkslätt är läget relativt jämnt.
Vilken kommun som blir ansvarskommun i social- och hälsovårdsområdet har också konsekvenser för de två sjukhusen som finns i Västnyland. Med Lojo som ansvarskommun kan Västra Nylands sjukhus knappast räkna med någon nämnvärd utveckling i framtiden, utan sjukhuset kan degraderas kanske i bästa fall till ett öppenvårdscenter där den polikliniska verksamheten har huvudrollen, som HNS vd Aki Lindén i dagens VN antyder att kan ske.
Här finns stora svenska intressen på spel.

I kriterierna sägs visserligen att man i enskilda fall kan avvika från kriterierna gällande befolkningsunderlag om det finns särskilda skäl till det, till exempel för att säkerställa språkliga rättigheter. Men kan det komma i fråga i Västnyland?
Ett sjukhus är väsentligt i vårdsammanhang och ifall inte bägge språkgrupper kan räkna med fullgod service säkerställs inte de språkliga rättigheterna. Det bör hållas i minnet såväl då ansvarskommunerna slutligt utses, före utgången av år 2016, och då förändringar blir aktuella för regionens sjukhus.