Folktinget och strategin

Det fastslog omvalda folktingordföranden Christina Gestrin efter veckoslutet session i Tammerfors.
Strategin antogs av en regering med sex medverkande partier, vilket ger den en bred politisk förankring. En bärande tanke i strategin är att strukturreformerna måste inkludera utredningar av de språkliga konsekvenserna.
Strategin kom till efter att den dåvarande kommunministern Mari Kiviniemi, Centern, envetet ville göra Uleåborg och inte Vasa till huvudort i Mellersta Österbotten. Till slut segrade Vasa i alla fall, efter att både riksdagens grundlagsutskott och justitiekansler Jaakko Jonkka hade konstaterat att Uleåborgsalternativet stred mot grundlagen.
Nationalspråksstrategins krav på språkkonsekvensbedömningar förväntas förhindra liknande dragkamper i framtiden.

Men Christina Gestrin har rätt i att strategin nu måste konkretiseras och integreras i de kommande reformerna av kommunstrukturen och social- och hälsovården.
Här märks Folktingets styrka och svaghet. Tinget är politiskt brett, i den meningen kan Folktinget göra anspråk på att företräda landets svenskspråkiga befolkning. 
Men Folktinget är inte ett politiskt operativt organ, tinget ger utlåtanden och rekommendationer, men inflytandet är indirekt, det finns ingen formell kanal direkt till regering och riksdag.

Så länge Svenska folkpartiet dominerar Folktinget och sitter i regeringen har tinget ändå en politisk tyngd.
Folktingets stora utmaning är att se till att det också finns en strategi för en situation där SFP är i opposition och Sannfinländarna, det enda parti som inte är representerat i Folktinget, har en stark ställning i regeringen.
Kyrkslättsbon Corinna Tammenmaa som nyss valdes till den nya tjänsten som språkrättsråd vid Justitieministeriet har en viktig uppgift när det gäller att se till att nationalspråksstrategin får så hållbara strukturer att den lever längre än regeringens mandatperiod.

Folktinget betonar att staten inte får fatta beslut om en kommunfusion ifall den försvagar invånarnas språkliga rättigheter. Folktinget framhåller också att samarbete mellan kommunerna är ett reellt alternativ till fusioner.
Regeringen vill i alla händelser minska antalet kommuner.
Risken är att kommun- och vårdreformerna resulterar i kommunhelheter där svenskans ställning är betydligt svagare än i dag.
Hotbilden är att finlandssvenskarnas politiska inflytande försvagas i regering och riksdag, samtidigt som kommunfältet ritas om så att svenskan och de svenska förvaltningsstrukturerna marginaliseras.

I det läget kan sammanslagningar där man bygger en starkare helhet med bevarad språkstruktur vara bättre än samarbete.