Nästa regeringsbas

Torsdagens frågetimme i riksdagen blev den politiska deadlinen för revideringen av regeringens beslut om dividendbeskattningen.

Statsminister Jyrki Katainen kunde inte ställa sig upp och säga att han inte vet hur kryphålet som hade gett ägarna till välbärgade och olistade bolag möjlighet att ta ut avkastning med 7 – 8 procents skatt ska täppas till.
Fortsatt osäkerhet hade skadat regeringen, och motverkat syftet med den sänkta samfundsskatten. Utan klara linjer för hur hela paketet ser ut hade det varit omöjligt för företagen att planera eventuella investeringar.

Regeringen och statsministern vill naturligtvis framställa allting i så positiv dager som möjligt, ett bra beslut blev ännu bättre, sade Katainen med karakteristisk hurtfriskhet.
Beslutet blev bättre, men det är en stor prestigeförlust för regeringen att det i själva verket var Centerordföranden Juha Sipilä som med sin företagarerfarenhet omedelbart insåg förslagets konsekvenser.
Sipilä tipsade Paavo Arhinmäki i ett korridorsamtal, och gick följande morgon ut med samma sak i MTV3:s morgonsändning. Arhinmäki fick synlighet när han ifrågasatte ett beslut som han själv var med om att fatta, men det var alltså Centerledaren som först såg gjutfelet i regeringens skapelse.

Centerledaren framstod som en trovärdig och kunnig oppositionspolitiker som med tunga sakargument tvingade regeringen till reträtt. Till det har Timo Soinis enradingar aldrig räckt.

Men Soini flyttar redan fram sina positioner. I en kolumn i Maaseudun Tulevaisuus ritar han upp följande regeringsbas.
Soini bekräftar det som redan en tid har verkat klart, att Sannfinländarna är redo att regera. Han utgår från att nästa regering bildas av tre av de fyra stora partierna. I Yles morgonsändning sade han att sexpartibasen har lett till att SDP och Samlingspartiet har tagits som gisslan av de fyra mindre partierna, "kardborrar", som enligt Soini bara driver sina egna frågor.
Soini har ett enda villkor: Sannfinländarna sitter inte i en regering som fortsätter betala bankstöd till andra länder.

I den bästa av världar har stödpaketen haft full effekt och hela bankstödsdiskussionen är inaktuell när Finland går till riksdagsval år 2015.
I så fall har Sannfinländarna också förlorat sitt allra viktigaste valargument, och då är frågan om partiets regeringsengagemang mera teoretisk.

Men i den riktiga världen gör följderna av finanskrisen nog sig gällande också om två år. Vilka kan då tänka sig att regera tillsammans med Sannfinländarna, förutsatt att valet resulterar i fyra jämnstora partier?
Svaret är alla tre, alla har intresse av att låta Sannfinländarnas popularitet malas ned av ett regeringsansvar.
Finländsk regeringsbildning är så gott som ideologibefriad, men ideologierna är inte helt åsidosatta. En regeringskombination är utesluten: Sannfinländarna och SFP ryms inte vid samma regeringsbord.
 Ju mer regeringsfähiga Sannfinländarna blir desto svårare blir det för SFP att fortsätta sitt långvariga regeringsansvar.