Cypern, EU och Ryssland

Landet kan inte längre fungera som skatteparadis för framför allt ryska pengar med tvivelaktigt ursprung, och den överdimensionerade banksektorn, som sitter på tillgångar som motsvarar 700 procent av landets bnp, körs med hård hand ned till rimliga proportioner. Det kostar tusentals jobb, upp till 70 procent av cyprioterna får sin försörjning från bank- och finansieringssektorn.
EU-ledarna är tydliga med sin uppfattning, Cypern är "en kasinoekonomi på väg att bli bankrutt", sade Frankrikes finansminister Pierre Moscovici.
Cypern är ju inte något oskyldigt offer, landet har målmedvetet utvecklat sig till ett skatteparadis, där inga frågor ställs till den som vill öppna ett konto med toppavkastning och sätta in en eller två kappsäckar med kontanter. Bankernas affärsidé har varit att göra det så lätt som möjligt för insättarna att undvika skatter.
Den tyska underrättelsetjänsten uppskattade i höstas att ryska oligarker har omkring 21 miljarder euro placerade i cypriotiska banker.

Cypriotiska bankdirektörer var dessutom så solidariska med Grekland – korkade, säger en BBC-kommentator – att de placerade pengar i näst intill värdelösa grekiska statspapper.
Med det utgångsläget är det klart att både Tysklands Angela Merkel och Finlands Jutta Urpilainen var mycket angelägna om att minimera den insats som skattebetalarna i de här länderna måste göra för att hålla den soldränkta medelhavsön flytande.
Bittra demonstranter som nu säger att hela eländet är Tysklands fel har rätt, Tyskland borde aldrig ha gett klartecken när Cypern ville bli medlem i eurogruppen.

Men den metod som euroländerna ursprungligen valde för att trygga euron genom att rädda Cypern från konkurs kunde ha orsakat lika stor skada som en cypriotisk statsbankrutt. Under det förra krismötet kom de fram med idén att också beskatta insättningar under 100 000 euro, som omfattas av EU:s insättningsskydd.
Det beslutet skadade EU-ledarnas redan angripna trovärdighet, hur illa skadat förtroendet är klarnar när banksektorn i följande land ställs inför en kris. Litar bankkunderna på att deras pengar är trygga, eller ser de till att tömma sina konton vid minsta tecken på eller rykte om oro?
Det ursprungliga räddningspaketet, där alla konton berördes, kom ändå till på cypriotiskt initiativ, presidenten Nicos Anastasiadis ville inte ha en modell där hela bördan läggs på de största tillgångarna, eftersom det skadar Cyperns möjligheter att fortsätta att fungera som ett högavkastande skatteparadis för pengar av dubiöst ursprung.
Nu blir det så i alla fall, insättningar på mer än 100 000 euro i den bank som likvideras i samband med räddningspaketet kan minska med upp till 40 procent.

Ett sidospår i krishanteringen som hittills har varit litet undanskymt är Rysslands roll. Hotellen i Nicosia är fullsatta med ryska kunder som väntar på att få rädda det som räddas kan. Cypern förhandlade med Ryssland om ekonomisk hjälp, men fick back.
Men samtidigt verkade både president Putin och premiärminister Medvedev angelägna om att skydda de ryska intressena på Cypern – trots att det handlar om tillgångar som har flyttats från Ryssland för att undvika skatt.
Moder Rysslands utfästelse att skydda ryska intressen över allt i världen gör inget undantag för landets egna skatteflyktingar.

Vad erbjöd Cypern i utbyte mot ryskt stöd? Det talas om att Ryssland skulle få tillgång till naturgasfyndigheterna vid Cyperns kust, men till exempel tidningen Izvestija som står nära regeringen talade om att integrera Cypern i den ryska ekonomin.
President Putins utspel i går om att Ryssland kan tänka sig att ompröva sin negativa inställning till att omförhandla villkoren för lånen till Cypern kan vara ett tecken på att det här spåret fortfarande är aktuellt, trots, eller kanske som en följd av den hotande hårdhänta behandlingen av ryska tillgångar.
Men Vladimir Putin har säkert ett politiskt pris för ryskt stöd till Cypern. Cypern är kanske redo att betala det priset, men vill EU öppna för ökat ryskt inflytande över ett medlemsland?