Tillbaka till riksdagen

Medborgarinitiativet för en könsneutral äktenskapslag har sedan starten i tisdags fram till i går eftermiddag samlat nästan 130 000 namn.

Det tog bara några timmar att samla in de 50 000 namn som krävs för att initiativet ska tas till behandling i riksdagen. Takten kommer förstås att mattas av med tiden, men det är helt möjligt att det finns en halv miljon namn under initiativet när namninsamlingen avslutas den 19 september.
Lagutskottet beslöt ju med en rösts marginal att inte ta upp en riksdagsmotion med samma innehåll.
När förslaget att ändra äktenskapslagen i sinom tid tas till behandling får man en bedömning av medborgarinitiativens plats i det parlamentariska arbetet. I motiveringarna till lagen om medborgarinitiativ heter det att initiativen som kommer till riksdagen ska väga lika tungt som riksdagsinitiativ som stöds av en majoritet av riksdagen. Men riksdagens generalsekreterare Seppo Tiitinen anser att medborgarinitiativen inte får bli en genväg där regeringens roll i lagstiftningsprocessen förbigås.

När det första medborgarinitiativet, som kräver förbud mot pälsdjursuppfödning, nådde riksdagen för ett par veckor sedan tyckte talman Eero Heinäluoma att det visade att en ny kanal för demokratin hade öppnats.
Men nu verkar riksdagen inte riktigt veta hur den ska handskas med den här kanalen. Just nu håller talmanskonferensen och riksdagsgrupperna på med att utarbeta modeller för hur initiativen ska behandlas.
Lagen säger bara att riksdagen ska föra en remissdiskussion, och besluta vilket utskott som ska behandla dem.
Utskotten har sedan fria händer att besluta om de tar upp initiativet eller inte.

Om initiativet om könsneutral äktenskapslag hamnar i lagutskottet, och utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt, betyder det alltså att Heinäluomas nya demokratiska kanal inte leder någonstans.
Lagen om medborgarinitiativ stiftades bland annat för att öka intresset för samhällsfrågor bland medborgarna.
Då är det ganska inkonsekvent om frågor som lyfts fram med hjälp av det här instrumentet inte avgörs av de folkvalda i plenum, utan begravs i utskott.
Att den könsneutrala äktenskapslagen inte avancerar den normala parlamentariska vägen, via ett lagförslag från regeringen, beror ju på att regeringen har förbundit sig att inte ta ett sådant initiativ eftersom det var en knäckfråga för Kristdemokraterna.

Att kravet på könsneutral äktenskapslag så snabbt kom upp till det nödvändiga antalet namn visar att förespråkarna är engagerade och aktiva. Men man ska inte överdriva tyngden i den här opinionsyttringen, låt vara att de som stöder initiativet redan nu är flera än de som röstade på Kristdemokraterna i senaste riksdagsval.
De könsneutrala äktenskapen har ändå hittills fått mycket större stöd än den samtidiga namninsamlingen mot obligatorisk svenska, den låg i går på cirka 14 400 namn.
Medborgarinitiativen är uttryckligen initiativ, som Åsa Bengtsson påpekar i en kolumn i VN har de en annan logik än den representativa demokratins.
Där den normala lagstiftningsvägen är låst av politiska skäl ger initiativen möjlighet att lyfta upp en fråga där medborgarengagemanget är starkt på riksdagens agenda. Initiativen ger möjlighet att sända en signal till beslutsfattarna, men oavsett hur många namn initiativen samlar så kan de inte inskränka riksdagsledamöternas rätt att självständigt fatta sina beslut.

Samkönade äktenskap är en typisk "samvetsfråga" – som kärnkraften – där riksdagsledamöterna inte binds av gruppbeslut.
Då måste man utgå från att initiativet verkligen kommer till omröstning och ledamöterna bekänner färg. Att bara 76 av dem stödde riksdagsinitiativet visar att det inte är självklart att riksdagen är beredd att ändra äktenskapslagstiftningen.
Men medborgarinitiativet har fyllt sitt syfte om det tvingar fram en debatt och en omröstning där våra folkvalda beslutsfattare visar var de står.
Har två människor av samma kön rätt att leva tillsammans? Om svaret är ja, har de då inte samma rätt som en man och en kvinna att offentligt och bindande lova att älska och stöda varandra?