Strategi och öppenhet

Det är inte utan ett sting av avundsjuka man de senaste dagarna har läst artiklar i de österbottniska tidningarna om stora nysatsningar inom näringslivet i både Vasa och Jakobstad.  I Vasa finns det byggen för detaljhandel under planering på sammanlagt 29 hektar – det lär motsvara ytan av 52 salutorg i Vasa. Det är fråga om flera köpcentrum där såväl stora som små affärer ska etableras
I Jakobstad ska ett kombinerat shoppingcenter och bostadshus byggas i centrum av staden.
Då företag vill satsa på nybyggen finns det samtidigt en framtidstro, annars skulle det aldrig ske. Det är möjligt att det just är bristen på framtidstro som har försatt stora delar av Västnyland i ett tillstånd av stiltje med brist på dynamik, nyetableringar och framåtanda. Visserligen finns det undantag, men också där är det trögt före i portgången.

Det rådande ekonomiska läget har givetvis en stor andel i detta. Det är samtidigt den stora utmaningen för våra kommuner och det var säkert en ständigt närvarande faktor då fullmäktigeledamöterna i Raseborg under veckoslutet kom samman för att diskutera stadens nya strategi.
Raseborgs första 50 månader har varit en enda lång ekonomisk krisperiod. Staden bildades med ett stort kumulativt underskott i bagaget och den ekonomiska utvecklingen har inte lättat på bördan.
Nedgången började redan hösten 2008 då de sista föreberedelserna för den nya staden gjordes. Finansieringskrisen i USA spred sig så att hela världen kom i ekonomisk gungning. Innan vi hade hunnit återhämta oss från detta kom den europeiska lånekrisen, vars slut vi ännu inte har sett, än mindre dess efterdyningar.

Ingen snar ljusning är heller i sikte för Raseborg om man får tro den prognos som Arbets- och näringsministeriet tillsammans med NTM-centralen kom med häromdagen. Det närmaste året förutspås ingen ljusning inom näringslivet i regionen, samtidigt som arbetslösheten till och med kan öka.
En strategi måste vara trovärdig och sålunda basera sig på verkligheten – så långt den är möjlig att förutspå. Just nu finns det ingen anledning att tro att ekonomin förbättras märkbart i en hast. Därför bör en ansträngd ekonomi vara utgångspunkten också i Raseborgs pågående strategiarbete, som ska vara klart till sommaren.
Strategin måste beakta det ekonomiska läget och samtidigt göra allt för att försöka förbättra det.

Det är nu andra gången en strategi skapas. Den första, som gällde för åren 2009–2013, har till många delar följts och vissa mål har uppnåtts. På andra punkter har det inte riktigt gått som man hade hoppats.
Den förra strategin gjordes upp för en helt ny kommun, nu gäller det en kommun som redan existerat några år, men som har minst lika stora utmaningar kvar.
De värderingar som ställdes upp i den föregående strategin finns det ingen orsak att ändra på: Förändringsvilja med sikte på framtiden, Kunden i centrum, Rättvisa och öppenhet samt Tvåspråkighet och traditioner. De är alla ypperliga och väl värda att hålla kvar.

I VN i början av veckan framgick det att en av de punkter som upplevs viktiga med tanke på den nya strategin är att kommunens invånare ska få en mer deltagande roll i politiken och beslutsfattandet. I samband med detta betonas också öppenheten.
Fullmäktigeordförande Thomas Blomqvist konstaterade att det här är något som politiker sett som självklart men inte haft som en tydlig linje. Det har han rätt i, det har under stadens första fyra år ibland varit lite si och så med öppenheten och informationsgången.
Det är en viktig bit i strävan att få kommuninvånarna mer engagerade, att de har en möjlighet att hänga med i vad som sker, vad som planeras och vad som diskuteras. Ökade möjligheter för invånare att komma med initiativ och påverka bör stödas på alla tänkbara sätt, inte minst genom ett öppet beslutsfattande.

Här har givetvis också massmedierna en central roll, men deras arbete försvåras, ibland också avsevärt, om inställningen till öppenhet bland politiker och ledande tjänstemän är mer motarbetande än medarbetande. Ju större insynen i en beslutsprocess är, desto större är chansen att folk engagerar sig.
Ökad öppenhet och verksamhet som engagerar allt fler kommuninvånare i den politiska processen bör dessutom kunna förverkligas oberoende av ekonomiska begränsningar. Det kostar i princip ingenting, det är fråga om attityd och vilja.