Orättvist rabattsystem

Inför veckoslutet satt EU:s ledare igen i maratonförhandlingar. Den här gången gällde det unionens budget under de sju närmaste åren, 2014-2020. Som vanligt fanns det efter förhandlingarna idel segrare. Ingen kommer ut ur mötesrummen och medger för det egna landets journalister att man har misslyckats.
Men bland de politiska motståndarna på hemmaplan finns det alltid en annan syn på slutresultatet. Och även massmedierna hittar logiska luckor i EU-ledarnas förklaringar kring hur bra slutresultat som har uppnåtts.

Det var först på det andra försöket som Europeiska rådet lyckades komma överens om långtidsbudgeten. Efter misslyckandet i november fanns det med tanke på EU:s trovärdighet inte råd att misslyckas på nytt. Slutresultatet blev unikt i och med att den kommande sjuårsbudgeten för första gången är lägre än den föregående. Det är visserligen många ledamöter i Europaparlamentet missnöjda med och de kan ännu sätta käppar i hjulet, men på hemmaplan ses det som en bra sak.
Däremot hörs det på många håll knorr över att budgeten har skurits på fel ställen. Stöden till jordbruk och utsatta regioner utgör fortfarande lejonparten av EU:s budget, medan satsningar på forskning och åtgärder som kunde tänkas sätta fart på tillväxten inte får de höjda summor många hade hoppats på.
EU:s sjuårsbudget i all ära, men den utgör ändå bara en procent av hela EU-områdets totala ekonomi. Stora och effektiva satsningar på tillväxt bör ske på nationellt plan.

Finlands statsminister Jyrki Katainen (Saml) skilde sig inte från mängden då han stolt berättade att Finland hade lyckats bra i förhandlingarna och att "den stigande trenden i Finlands nettoavgift till EU nu bryts".
Nettoavgift innebär skillnaden mellan den summa Finland får från EU i form av olika former av stöd och den EU-avgift Finland betalar till EU. De första åren som EU-medlem var Finland nettomottagare, men sedan år 2000 har Finland varit nettobetalare. Under de sista åren av den sju års budgetperiod som i år tar slut har Finlands nettoavgift stigit relativt kraftigt. De sista officiella siffrorna är från 2011 då avgiften uppgick till 0,34 procent av BNP.
I förhandlingarna i fredags slogs det fast att Finlands nettoavgift för åren 2014-2020 blir 0,31 procent av BNP. Det här ser Katainen som en god nyhet och ett bra resultat. Det kommer i alla fall i en annan dager om man jämför medeltalet på nettoavgiften för hela den pågående budgetperioden. Den torde ligga kring 0,25 procent av BNP. Då blir plötsligt Finlands avgift för de följande sju åren 20 procent högre än tidigare! Det innebär att Finland årligen betalar 150-190 miljoner euro mer till EU än tidigare.

Oppositionen med Sannfinländarnas ordförande Timo Soini i spetsen har högljutt frågat varför inte Finland har krävt rabatter på sin EU-avgift. Bland andra Storbritannien, Österrike, Tyskland, Holland och Sverige har redan tidigare beviljats rabatter och nu ansluter sig också Danmark till den här gruppen.
Men varför ska ekonomiskt stabila länder inte betala full avgift till EU så att unionen kan fördela stöd i olika former till medlemsländer och regioner som har det sämre ställt? Är det inte en av EU:s kungstankar att hela unionen som helhet ska få det bättre?
Det är egentligen fel att kritisera Finlands förhandlare för att inte ha gått in för att kräva rabatt. Kritiken bör i stället riktas mot EU-ledarna som har godkänt rabatter för länder som hör till de rikaste inom EU. Det är där felet har begåtts. Systemet är orättvist och genom sina rabatter drar de inte sitt strå i full storlek till stacken för att Europa och EU som helhet ska klara sig bättre.

Finlands tidigare statsminister Matti Vanhanen konstaterar i gårdagens Helsingin Sanomat att Finland igen kunde bli nettomottagare, alltså få mera av EU än vi betalar till unionen, om landet skulle drabbas av ett par ekonomiska kriser. Då skulle ekonomin rasa och Finland skulle bli ett fattigare EU-land än genomsnittet.
Det scenariot visar att det trots allt är bättre att betala en lite större slant till EU. Det är ett tecken på att det går hyfsat för landet.