Inte ens Soini är evig

Timo Soini har lett sitt parti Sannfinländarna i mot- och medgång redan i 16 år. Ända fram till riksdagsvalet för två år sedan var Timo Soini i praktiken detsamma som partiet.
Efter valet där partiet tog en jordskredsseger har han fortsättningsvis varit mycket dominerande, men så småningom har även andra profiler vuxit fram bland Sannfinländarna. Nu har det gått så långt att man till och med har lanserat en motkandidat till Soinis förtrogna gruppledare i riksdagen, Pirkko Ruohonen-Lerner. Nästa vecka då riksdagsgruppens ordförande för återstoden av mandatperioden ska väljas kommer åtminstone Kaj Turunen att utmana Ruohonen-Lerner.

Kommentarerna från såväl Soini som Ruohonen-Lerner antyder vilken ovan situation partiet har hamnat i. Soini såg sig tvungen att snabbt i ett långt blogginlägg ge sitt fulla stöd och beröm åt Ruohonen-Lerner. Han konstaterade också att han inte understöder ett val bara för valets skull.
Den utmanade gruppordföranden betecknade för sin del sin utmanare som oerfaren och okunnig. Det omdömet borde hon hålla för sig själv och låta riksdagsgruppens medlemmar själva dra sina slutsatser om de personer som kandiderar för ordförandeposten.

Samtidigt som en maktkamp inom riksdagsgruppen pågår har fokus redan riktats också mot sommarens partikongress i Joensuu. Att Soini skulle utmanas är osannolikt, men kampen kommer säkert att bli hård om vice ordförandeposterna. Flera hugade har redan antytt att de är intresserade av plats i partiets presidium. Partisekreteraren Ossi Sandvik har hamnat i en tillbakadragen roll och om han ställer upp för omval får han säkert flera medtävlare.
Både rörelserna inom riksdagsgruppen och intresset för de förestående valen på partikongressen är ett tecken på att partiet har vuxit och många nya politiker nu börjar känna sig varma i kläderna och redo för större uppdrag.
Men det är också ett tecken på att Soinis tid som ordförande inte är evig. Förpostfäktningarna inför ett ordförandebyte har börjat. Enskilda politiker och fraktioner positionerar sig inför ett eventuellt ordförandebyte så småningom.

I en intervju i Turun Sanomat under veckoslutet föreföll Soini själv inte ha några tankar på att lämna partiets ledning. Inte heller tycks han se framför sig ett scenario att hans fortsättning skulle vara hotad av någon annan. Han säger sig inte vara på väg någonstans och att han inte vet om dagen då han lämnar ordförandeskapet är om fem eller tio år.
Han säger vidare att han siktar på att gå med i nästa regering och om inte statsministerposten är möjlig så blir han gärna utrikesminister. De posterna är vikta för partiordförande.
Även om Timo Soini alltjämt är partiets obestridliga och enda stora ledarfigur skulle lite ödmjukhet och respekt för partidemokratin inte skada. Förhoppningsvis inser Soini det innan det är för sent.

Allt är inte heller lugn och ro på kommunalpolitiskt plan för Sannfinländarnas del. Lokala konflikter har rapporterats från många håll. I Lojo har en ledamot redan lämnat den sannfinländska gruppen, i Borgå har en fullmäktigeledamot meddelat att han lämnar hela politiken, i Åbo har stridigheter tvingat fram ett nytt val av lokal styrelse, i Helsingfors sparkades den lokala ordföranden och likaså i Vanda har det varit bråk kring lokala ordföranden.
Det finns växtvärk och många nya viljor också närmare gräsrötterna inom partiet.

Samtidigt som det blåser i de sannfinländska knutarna märks det inte på något negativt sätt i partiets väljarstöd, tvärtom. Färska opinionsmätningar visar att partiet igen är på väg uppåt och närmar sig både nivån från riksdagsvalet och positionen som landets största parti.
Regeringens agerande kring varvsstödet till STX har sannolikt drabbat SDP och i motsvarande grad gynnat Sannfinländarna, som kommer att suga mer på den karamellen i form av en interpellation genast då riksdagen igen samlas nästa vecka.
Brittiska premiärministern David Camerons besked att en folkomröstning om fortsatt medlemskap i EU sannolikt kommer att ordnas har gett Soini och hans EU-kritiska linje råg i ryggen och potentiellt ökat väljarstöd.
Men även om han lyckas föra partiet vidare till nya höjder kan han inte blunda för interna krafter som definitivt har kommit i rörelse. De kan ge partiet större bredd, men också utmana Soinis enmansshow.