Förena krafterna

På lördag arrangeras den tredje finlandssvenska försvarsdagen i Ekenäs.  Deltagarlistan är imponerande. Såväl nuvarande försvarsministern Carl Haglund som dennes företrädare Jan-Erik Enestam deltar, likaså bland andra chefen för huvudstaben Juha Rannikko, professorn i internationell politik vid Tammerfors universitet Tuomas Forsberg och Tomas Ries från Försvarshögskolan i Sverige.
Tidpunkten kunde inte ha varit bättre vald. Den här veckan har försvarsfrågor debatterats flitigare än på länge. Det har framförallt gällt samarbete inom Norden och hur långt den egna försvarsförmågan egentligen räcker.

Den glädjande livliga diskussion som nu har uppstått fick egentligen sin början på nyårsaftonen då den svenska försvarsmaktens överbefälhavare Sverker Göransson i en intervju i Svenska Dagbladet sade att Sverige kan försvara sig mot ett angrepp mot ett begränsat mål i ungefär en vecka.
Uttalandet slog ned som en bomb i Sverige.
Egentligen förvånar de kraftiga reaktionerna. Det svenska försvaret har skurits ner kraftigt – bland annat har man slopat värnplikten för några år sedan. Samtidigt har man förklarat att Sverige främst satsar på internationell krishantering. Naturligtvis har detta lett till försämrad förmåga att försvara landet.
Den här veckan hålls också den årliga stora försvars- och säkerhetspolitiska mönstringen i Sälen. Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen var på plats i början av veckan och kunde då späda på svenskarnas oro genom att förklara att Sverige inte automatiskt kan räkna med hjälp fån Nato i ett krisläge.
Ledarskribenter för de stora svenska drakarna har på nytt lyft upp Natokortet. Stödet för ett Natomedlemskap i Sverige är på samma nivå som i Finland, ca var femte säger ja. Detta ser exempelvis Dagens Nyheter inte som något problem, utan konstaterar: "att regera är inte bara att passivt invänta opinionsstöd".
Ett svensk Natomedlemskap lär vi nog ändå inte se inom rimlig framtid.

I söndags tog utrikesminister Carl Bildt och försvarsminister Karin Enström för sin del fram det nordiska kortet. I en debattartikel i DN flaggade de för gemensamt ägande och utnyttjande av försvarsmateriel i Norden. De vill skapa "en mer effektiv resursanvändning, högre kvalitet, ökad effekt och ytterligare bredd i den militära förmågan genom stärkt samarbete".
Det här går i samma anda som den så kallade Stoltenbergrapporten som presenterades 2009. Det är också ett väntat utspel i en situation då allt försvarsmateriel blir bara dyrare samtidigt som de ekonomiska resurserna krymper och krymps – också i Finland.

Möjligheterna till och nyttan av ett fördjupat materielsamarbete är antagligen störst mellan Sverige och Finland, eftersom de övriga nordiska länderna hör till Nato.
I Finland har utspelet tagits relativt positivt emot. På sina håll har det setts som ett försök från svensk sida att få sälja försvarsmateriel, kanske främst JAS Gripen plan till Finland. Men de facto var en finländsk politiker – riksdagens talman Eero Heinäluoma (SDP) – först på det spåret. Han föreslog kort före jul att då Hornetplanen går i pension borde de ersättas med JAS.

Försvarsminister Carl Haglund (SFP) utesluter inte samägt försvarsmateriel, men anser att det givetvis kräver grundliga diskussioner och sannolikt också ett fördrag mellan länderna.
Det är dags för det nordiska försvarssamarbetet och speciellt det bilaterala samarbetet mellan Finland och Sverige att gå in i en ny fas. Nato tycks förbli ett spöke för finländarna och ensamma klarar vi på sikt inte att upprätthålla ett trovärdigt heltäckande försvar. Inom Nato lär dessutom finnas en falang som knorrar över "fripassagerare" som Sverige och Finland – som inte är riktiga medlemmar, men nog gynnas en hel del av Nato.
Vi ska inte tro att vår försvarsförmåga är avsevärt mycket bättre än Sveriges – "en vecka". Det finns både ekonomiska och försvarsmässiga vinster i ett tätare samarbete med Sverige – i riktning mot någon form av försvarsunion. Det behövs bindande avtal som faktiskt gäller då en kris är ett faktum.

Regeringens förslag till en ny säkerhets- och försvarspolitisk redogörelse behandlas i riksdagen då den igen samlas i februari. Där betonas att Finland ska arbeta för att utveckla och öka det nordiska samarbetet också inom säkerhets- och försvarspolitiken.
Ett fördjupat samarbete skulle således inte stå i strid med redogörelsen, även om där inte uttryckligen står något om gemensamt materiel.