Nya betoningar

Han understödde välfärdsmodellen, men betonade att det finns en gräns mellan individens eget ansvar och samhällets. Han varnade också för utslagningen av unga. Presidenten hyllade arbete och arbetsmoral, landet byggs av medborgare som strävsamt gör det de ska utan åthävor.
Sauli Niinistö framstod som en representant för klassiska borgerliga dygder, flit, kunskap, moral, omtanke, sparsamhet, återhållsamhet, egenskaper som ligger fjärran från nyliberalismens individualism, girighet och själviskhet.
Samma ideologiska betoningar återfinns i Sauli Niinistös första nyårstal.

Nyårstalen har för länge sedan förlorat största delen av sin politiska kraft, så länge presidenten hade sina ursprungliga maktbefogenheter kunde talen ses som uppfordrande maningar till övriga politiska aktörer. Nu är de närmast lägesbeskrivningar, där statsöverhuvudet mer eller mindre starkt lägger fram sina hjärtefrågor.
Tarja Halonen talade ofta om välfärdssamhället och de krav det ställer, och hon brukade också ge det internationella samarbetet och FN stort utrymme. Hållbar utveckling, global rättvisa och klimathotet var andra återkommande ämnen.
Inget av de här ämnesområdena berördes i Niiinistös tal.
Sauli Niinistö nämnde inte FN en enda gång. Han kommenterade inte ens den finländska utrikespolitikens största fiasko under senare tid, den snöpliga utgången av Finlands högprofilerade försök att bli medlem i FN:s säkerhetsråd.
I sitt sista nyårstal såg Tarja Halonen kampanjen som en naturlig följd av att Finland heller vill agera än vara åskådare. Samtidigt hade ett medlemskap ju varit höjdpunkten på president Halonens eget starka FN-engagemang.

Däremot tog Niinistö tydligare än Halonen vanligen brukade göra ställning till inrikespolitiken, trots att presidenten saknar befogenheter på det området. Sauli Niinistö riktade sig till regeringen och riksdagen och manade dem att ha mod att fatta beslut som kanske inte blir populära. Och det räcker inte längre att leta efter den minsta gemensamma nämnaren – alltså att försöka bemästra den ekonomiska krisen med de metoder man kom överens om i regeringsförhandlingarna för ett och ett halvt år sedan.
Niinistö manade arbetsmarknadsparterna att se till helheten, och han varnade dem som bara ser till egna fördelar och största möjliga nytta för egen del för att det här betyder att förtroendet och sammanhållningen försvinner.
Niinistös välfärdsmodell bygger på en balans mellan individ och samhälle, arbetet är värdefullt, men man måste vara beredd att utnyttja sina egna möjligheter och inte vänta sig att komma till ett färdigdukat bord.

I den utrikespolitiska delen av talet hade Niinistö en nationell utgångspunkt, Finland agerar utifrån sina egna intressen, inte primärt för att främja övergripande målsättningar. Finland ska vara öppet mot världen, främja fred och hållbar utveckling, men vi ska inte påstå att vi vet och kan bättre än alla andra.
Kanske det här ska ses som kritik mot säkerhetsrådskampanjen, där Finland enligt vissa källor var litet för ivrig att predika den nordiska demokrati- och välfärdsmodellens överlägsenhet.
Niinistö är också beredd att ta på sig ett uppdrag som Tarja Halonens föregångare Martti Ahtisaari trivdes betydligt bättre med än Halonen: att främja och hjälpa finländska företag och företagare i den internationella konkurrensen.
Man kan alltså vänta sig att Sauli Niinistö kommer att leda stora finländska handelsdelegationer, och använder presidentämbetets pondus till att öppna dörrarna till beslutsfattare på hög nivå på de nya marknaderna.

Sauli Niinistös första nyårstal visar att han blir en annorlunda president än sin företrädare. Skillnaden är inte dramatisk, men ideologiskt handlar det om att en socialdemokrat som står till vänster om mitten ersätts av en moderat borgare.
Kungsord för Tarja Halonen var solidaritet, jämställdhet och nordisk välfärd. Sauli Niinistö talar om rättskänsla, förtroende och sammanhållning.
Båda oroas av växande samhällsklyftor, men deras sätt att beskriva dem är annorlunda.