Utmaningar - omdaningar

Maktkonstellationerna i de kommunala förtroendeorganen är i det närmaste klara. Resultatet i kommunalvalet för två månader sedan utgjorde utgångspunkten och därefter har förhandlingar förts och armbrytningar utkämpats.
I vissa kommuner skedde märkbara politiska förskjutningar i kommunalvalet, men förhandlingarna efter valet har i snart sagt hela Västnyland vittnat om bra, konstruktiv anda och gett löften om goda förutsättningar för en balanserad politisk ledning av kommunerna under den mandatperiod som börjar nästa vecka.

Effektiv politik, inkluderande en sund debatt, är ett måste för att lyckas i möten med alla de problem som väntar på lösningar. Ekonomin är en enorm utmaning för alla kommuner och redan nästa år gäller det också att ta ställning till frågor som kan vara avgörande för hela kommunens framtid. Inom drygt två månader ska kommunerna redan ha sina svar klara beträffande regeringens förslag till kommunstrukturlag och om ett knappt år ska det ges besked om vilka grannar man vill utreda en sammanslagning med.
Våra mindre kommuner (under 20 000 invånare) ska också hitta en lösning för social- och hälsovården då den ska organiseras i ett större social- och hälsovårdsområde. I klartext gäller det att komma överens med en större granne som i en eller annan form tar över ansvaret för denna viktiga sektor.

Den gångna perioden har varit mycket stormig i både Sjundeå och Ingå med öppna konflikter på högsta förtroendemannanivå och mellan politiska grupperingar.
I Sjundeå medförde valet inga stora politiska förändringar, men de förhandlingar om platsfördelningen som nu har förts har förts i god sämja och varit hoppingivande. I vilket fall som helst får Sjundeås två starka kvinnor, nya fullmäktigeordföranden Arja Alho (SDP) och styrelseordföranden Merja Laaksonen (SFP) ett styvt jobb.  
I Ingå återfick SFP majoriteten i fullmäktige. Ingen revanschlust har kunnat skönjas, vilket säkert bidrog till att fördelningen av topposterna i förtroendeorganen gick smärtfritt. SFP delade frikostigt med sig av dessa så att den näststörsta gruppen, Samlingspartiet fick fullmäktigeordförandeskapet och flera nämnder. Också SDP fick två nämnder att leda.
Det kommande året blir avgörande för både Ingå och Sjundeå beträffande den riktning kommunerna tar i sitt vårdsamarbete och i förlängningen antagligen en kommunfusion.

I Hangö, där SFP och SDP fortsättningsvis dominerar politiken och liksom tidigare delar på fullmäktige - och styrelseordförandeskapen, ska samma frågor som i Sjundeå och Ingå få ett svar relativt snabbt.  Hangöborna själva hade gärna fortsatt utan det utrednings- och samarbetstvång som staten nu ställer staden inför. Tvånget i sig gör det visserligen enklare för Hangöpolitikerna att hitta pragmatiska lösningar.

I Raseborg gjorde SFP ett överraskande bra val och var en hårsmån från att få majoritet i fullmäktige. I förhandlingarna om fördelningen av det politiska ansvaret efter valet har SFP inte visat några översittarfasoner. Partiet har tvärtom fått beröm för sin generositet av de övriga partierna. Detta är också en god grund för ett fortsatt nödvändigt politiskt samarbete.
Raseborgs ekonomi är inte betjänt av hårda politiska strider som ytterligare kan förvärra läget. En klar politisk gränsdragning kom i alla fall i dagen då nästa års budget behandlades. SFP drev nästan ensamt igenom en oförändrad skatt, medan de flesta andra hade föredragit en skattehöjning. Den kommer sannolikt redan om ett år.

Nästan 90 procent av landets kommuner är enligt invånarantal mindre än Raseborg, men här har storleken inte garanterat staden en hyfsad ekonomi. Utvecklingen har varit svag i flera år. Raseborg är en av få kommuner vars befolkningsmängd inte har ökat alls på 50 år, jämfört med den totala befolkningsmängden i de tidigare kommuner som i dag bildar Raseborg.
Åldersfördelningen är inte heller fördelaktig. Enligt den färska Statistisk årsbok för Finland finns det ingen större nyländsk kommun med relativt sett fler invånare som är över 65 år.
Endast Lovisa har ett större negativt födelseöverskott – det vill säga födelseunderskott. Nettoflyttningssiffrorna för år 2011 visar att Raseborg i absoluta tal har det tredje största underskottet.
I fråga om beskattningsbar inkomst per invånare hamnar Raseborg i den sämsta tredjedelen i Nyland men skatteprocenten är i topp, det gäller både inkomstskattesatsen och fastighetsskatteprocenten.
Sammantaget bevisar statistiken att det finns mycket att bita i för Raseborgs nya förtroendevalda genast 2013.