STX fick nej

Efter stark beslutsvånda lyckades regeringen till slut komma fram till att inte bevilja STX Finland det som varvet begärde, ett statligt lån på 50 miljoner som en del av det omfattande finansieringspaket som måste sys ihop för att ta hem beställningen på en lyxkryssare, värd 960 miljoner euro.

Däremot utlovade regeringen ett maximalt innovationsstöd, 28,3 miljoner euro för bygget. Samtidigt påminde regeringen om att staten tidigare har stött en mindre beställning med 16 miljoner i innovationsstöd.
Sammanlagt har STX Finland alltså fått löfte om 44 miljoner euro i statligt stöd, ränte- och amorteringsfritt.
Exportgarantiinstitutet Finnvera har för sin del beredskap att finansiera fartygsbygget med 600 miljoner.
Skattebetalarna i Finland garanterar alltså två tredjedelar av finansieringen för lyxkryssarbygget.
STX Finlands vice-vd Jari Anttila är ändå besviken och säger att man redan hade räknat med innovationsstödet.

Om Åbovarvet får beställningen kan det ge mellan 12 000 och 20 000 arbetstillfällen, uppskattningarna varierar, och 900 underleverantörsföretag får jobb under byggnadstiden. Sjöfartsindustrin säger att affären skulle generera löneinkomster på upp emot 500 miljoner euro och skatteintäkter på 160 miljoner.
Och samtidigt tryggas framtiden för den finländska varvsindustrin – åtminstone för något år.
Allt det för 50 miljoner, som inte är ett stöd utan ett lån. Dessutom vid en tidpunkt då Finland står inför ännu ett år med mycket långsam ekonomisk tillväxt, vikande exportintäkter och växande arbetslöshet.

Den internationella varvsbusinessen är en osund bransch. De starkaste aktörerna utgörs av industrikonglomerat i Fjärran Östern, som det sydkoreanska STX. De har starka statliga ägarintressen, och besväras inte av överdriven respekt för internationella handelsregler.
Konkurrensen är hård, och det är köparens marknad. Det har bland annat lett till att varvet bär hela den ekonomiska risken ända tills fartyget levereras. Köparen betalar högst 15 procent vid beställningen, ofta inte ens det. Därför måste varvet se till att det har finansieringen ordnad för hela byggtiden.
Det drar beställaren, i det här fallet Royal Caribbean Cruises, registrerat i alla rederiers favoritskatteparadis Liberia, full nytta av.
Finländska skattepengar används alltså för att stöda ett företag som opererar från ett skatteparadis. Samtidigt är skatteparadisföretagen ett rött skynke för SDP, som i kommunalvalet krävde att kommunerna ska förbjudas att ha något att göra med tjänsteleverantörer med skatteparadiskopplingar.

Läget kompliceras av att STX Finlands koreanska moderbolag har stora ekonomiska svårigheter, det är närmast betalningsoförmöget och står under den statliga exportkreditanstaltens förmynderskap. Koncernen säljer ut sin utländska egendom. I går bekräftades det att italienska Fincantieri köper ett av STX:s dotterbolag.
Det normala hade varit att moderbolaget hade ställt upp den nödvändiga tilläggsfinansieringen, men det är tydligen inte möjligt.
Åbovarvets situation försvåras av att STX har ett annat varv i Frankrike, där den franska staten äger en tredjedel. Här är finansieringsarrangemangen inget problem. Iakttagare säger att STX:s investeringar redan riktas till det franska varvet, inte till Finland.
Det är möjligt att STX Finland redan finns på koncernens försäljningslista. Den slutliga avvägningen av vad STX-koncernen ser som totalekonomiskt fördelaktigt görs i Seoul.

Metallfackets ordförande Riku Aalto säger att regeringen Katainen nu riskerar att dräpa den finländska varvsindustrin.
Anklagelsen träffar nog bättre om den riktas mot bolagets koreanska ägare.
Men det är inte de som står vid skampålen om lyxkryssarbeställningen går Åbovarvet förbi.
Regeringen hade inte haft några som helst svårigheter att argumentera för att det totalekonomiskt fördelaktigaste för Finland hade varit att bevilja lånet, trots alla principiella invändningar.
Ingenting går ju förlorat om beställningen i alla fall går till Frankrike, men om varvsindustrin körs ned kostar det samhället betydligt mera än 50 miljoner.