Goda vanor sitter i

Att själv klippa tånaglarna går en större andel av de finländska männen över 55 år i land med än deras medsystrar. För 80 procent av männen vållar sysslan inga problem medan bara 75 procent av kvinnorna är i samma situation.
I högre ålder blir det svårare att sköta den biten av sin personliga hygien, men damerna tappar färdigheten i snabbare takt. Mera än hälften av kvinnorna, som har fyllt 75 år, tycker att tånagelklippningen är problematisk, men bara en dryg tredjedel av männen delar den åsikten.

Är den här informationen väsentlig? kan man undra, och svaret är att det är den visst. Den utgör en försvinnande liten, men ändå betydelsefull del av faktabasen i undersökningen Hälsa 2011, som Institutet för hälsa och välfärd nyligen har genomfört.
Undersökningen ger ingående uppgifter om den finländska befolkningens hälsa, arbets- och funktionsförmåga, livskvalitet, livsföring och också om behovet och användningen av service. Eftersom undersökningen genomförs vart tionde år visar den i vilken riktning finländarnas hälsa och välfärd har utvecklats.
När resultaten av Hälsa 2011 presenterades för en dryg vecka sedan kunde många uppmuntrande trender skönjas. Den positiva utveckling som började på 1970-talet har fortsatt och innebär att finländarna känner sig friskare samtidigt som flera folksjukdomar är på tillbakagång. Det gäller framför allt förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar, men också psykisk belastning, burnout och skador förorsakade av olycksfall drabbar ett mindre antal än tidigare.

Särskilt glädjande är resultaten för medelålders och äldre personer som kan njuta av en förhöjd hälsorelaterad livskvalitet. Det betyder att förmågan att klara av vardagssysslor har förbättrats men också att de sociala relationerna – det som kallas för socialt kapital – har utvecklats i en gynnsam riktning.
Andelen aktiva i föreningar och klubbar är hela 27 procent av både kvinnor och män och allra flitigast deltar pensionärerna i sådan verksamhet – en självklarhet kan man ju säga, det är ju i den livssituationen man har tid att umgås med andra. Anmärkningsvärt är däremot att männen överlag har börjat engagera sig mera i föreningsaktivitet, i synnerhet gäller företeelsen åldersgrupperna över 60 år.
I någon mån har umgänget med släktingar, vänner och bekanta minskat de senaste tio åren, men det spelar ändå en betydelsefull roll i folks vardag. Nästan hälften av kvinnorna och omkring en tredjedel av männen träffade åtminstone en gång i veckan någon i släkten eller bekantskapskretsen. För männen har det här sociala nätverket den största betydelsen både i början av vuxenlivet och under åren som pensionär.

Andra beståndsdelar i det sociala kapitalet är tilltron till andra människor och ömsesidighet, två egenskaper som överlag uppskattas mera i dag än för tio år sedan, fastän man i olika ålder ser olika på dem. För de yngre åldersgrupperna är betydelsen större. I högre ålder har livserfarenhet och cynism skalat bort några lager tro på den sortens ädelt sinnelag.
Den positiva utvecklingen för medelålders och äldre omfattar också en tryggare närmiljö och minskad oro för den egna utkomsten. Med andra ord befinner sig de stora årskullarna, som nu glider in i pensionärslivets slow-tempo, i en avundsvärd och enastående situation. Aldrig förr har tämligen friska seniorer kunnat njuta av tillvaron under så lyckliga stjärnor.

Livets solsida är inte lika säkert förunnad den yngsta åldersgruppen i undersökningen, 30–44-åringarna. Den positiva utvecklingen gällande hälsa och välbefinnade har bromsats upp för att levnadsvanorna bli allt mer ohälsosamma. Mindre motion och sämre kostvanor syns till exempel i det att endast en av tio 30-åringar fyllde rekommendationerna för hälsomotion och att de yngsta åldersgrupperna äter för litet grönsaker, bär och frukter.
Med många år kvar i arbetslivet är anställningsförhållandet en källa till oro. Hela 40 procent av alla arbetstagare är ängsliga för att arbetet upphör, att de överförs till andra arbetsuppgifter, blir permitterade eller uppsagda. Att en sådan oro håller på att växa är knappast förvånansvärt med tanke på den strukturomvandling som skakar om arbetsmarknaden, men för den enskilda individen är situationen bekymmersam.

Hälsa 2011 pekar tydligt på det faktum att det behövs nytänkande och stödåtgärder för att trygga hälsan och bibehålla arbetsförmågan hos dem som har många år i arbetslivet framför sig. Förutom att deras insats behövs är de också värda god livskvalitet under sin arbetsgärning.