Snöpligt slut
President Sauli Niinistö lät som den tidigare ordförande för Finlands bollförbund han är när han kommenterade det snöpliga slutet på Finlands tio år långa kampanj för att bli medlem i FN:s säkerhetsråd: Kampanjen var nyttig, den gav ny erfarenhet och nya kontakter, och Finland fick föra fram sin åsikt i olika frågor.
Och med den rutin som bara en tidigare finländsk idrottsledare kan uppbåda sade han dessutom att satsningen var lyckad.
Ungefär lika lyckad som när en finländare blir utslagen i inledningsheatet i OS eller fotbollslandslaget för n-te gången misslyckas med att ta sig till EM eller VM.
Platsen i säkerhetsrådet var ett av den finländska utrikespolitikens tunga projekt. På slutrakan lobbade tre presidenter i FN, kampanjbyråns chef Pasi Patokallio reste en miljon kilometer för att föra Finlands talan i alla världens hörn, och samtliga 193 medlemsstater kontaktades. Många lovade säkert att stöda Finland, om inte annat så för att det var det gästerna ville höra. Men själva omröstningen är hemlig, och i den avgörande omgången mellan Finland och Luxemburg var det bara 62 som röstade på Finland.
Naturligtvis är det inte någon katastrof att inte få bli medlem i säkerhetsrådet. Finlands position i FN och på den internationella arenan rubbas inte alls.
Teija Tiilikainen, direktör för Utrikespolitiska institutet, försökte ge de rätta proportionerna åt förlusten genom att påminna om att också Sverige har förlorat en omröstning om säkerhetsrådsmedlemskap, om det nu tröstar oss finländare, tillade hon.
Kommentaren är inte den mest välövervägda hon har presterat, de låter ju som om en viktig drivfjäder bakom hela kampanjen var att visa att vi är bättre än Sverige.
Eftersom de fem permanenta medlemmarna har vetorätt är säkerhetsrådet så gott som tandlöst när det gäller FN:s viktigaste uppdrag: att trygga freden i världen. Just nu visas det inför öppen ridå när slaktandet i Syrien antar allt brutalare och allt farligare former. Inbördeskriget har redan spridit sig över Syriens gränser, i världens mest eldfängda region. Men säkerhetsrådet kan ingenting göra eftersom Ryssland och Kina väljer att hålla diktatorn Assad under armarna.
Men säkerhetsrådet är ändå det mest prestigefyllda forumet för internationell politik och konflikthantering – låt vara att till exempel medlemmen Azerbajdzjans internationella status knappast har höjts under det första av landets två år som medlem.
För Finlands del hade en plats i säkerhetsrådet markerat förändringen i landets internationella position efter det kalla kriget. Finland har tidigare varit medlem under två perioder, men då var Finland neutralt, men med en säkerhetspolitisk pakt med Sovjetunionen. Betydelsen av den här markeringen är ändå ganska liten, det är länge sedan Sovjetunionen upplöstes, och Finland har valt sin plats i världen genom medlemskapet i EU.
Om nu både kampanjen och satsningen var lyckade så leder det lätt till den otrevliga slutsatsen att det var kandidaten det var fel på.
I den grupp där Finland tävlade fanns tre länder, Finland, Luxemburg och Australien. Att välja två EU-länder hade inte varit rimligt med tanke på att Frankrike och Storbritannien hör till de permanenta medlemmarna. Europas geopolitiska tyngd är nog inte tillräcklig för att ha fyra säkerhetsrådsmedlemmar. Australiens plats är därför helt berättigad.
Luxemburgs biståndsbudget är 0,7 procent av bnp, Finland betalar 0,56 procent. Luxemburg har inte krävt några specialvillkor i fråga om stödet till de krisande euroländerna, Finland har satt sig på tvären ända sedan regeringen Katainen – Urpilainen tillträdde. Kommunalvalet väntas bli en stor framgång för ett EU-kritiskt populistparti, som redan hade en tung regeringsplats inom räckhåll.
Lägg till det att Finland två gånger har varit medlem av säkerhetsrådet medan det blir första gången för Luxemburg, så är det knappast någon dålig gissning att alla EU-länder inte charmades av Finlands kampanj.
Och den permanenta medlemmen USA har säkert i gott minne den kritik som president Tarja Halonen i FN:s generalförsamling riktade mot USA:s krig mot terrorismen.
Möjligen var Finland inte den optimala säkerhetsrådsmedlemmen sett ur USA:s och dess bundsförvanters perspektiv.