Liberalare attityder?

Finländarna har blivit något mera tillåtande i sin inställning till alkohol. Den slutsatsen drar paraplyorganisationen Soste som vartannat år sedan år 2006 har undersökt finländarnas syn på alkoholdrycker.

Soste representerar över 170 organisationer och aktörer inom social- och hälsovårdssektorn.
Förändringen i förhållande till de tidigare undersökningarna är ändå ganska liten. Det handlar om skiftningar i storleksklassen 5 – 7 procentenheter.
Fortfarande anser 73 procent att restaurangerna borde vara strängare när det gäller att sälja till berusade. 71 procent anser att konsumtionen av alkohol är för hög i Finland, och 66 procent tycker att inställningen till att dricka i berusningssyfte är för liberal.

I det perspektivet är attityderna fortfarande strikta. Fylleriet har inte blivit mera acceptabelt, en klar majoritet fördömer det, låt vara att majoriteten är något mindre än för två år sedan.
Det kan ju till exempel bero på att alkoholkonsumtionen under första halvan av det här året minskade med 6,5 procent, under den svala och regniga sommaren var det offentliga fylleriet kanske en aning mindre iögonenfallande.
Offentligt alkoholbruk påverkar ändå medborgarnas trygghetskänsla. Hälften av ungdomarna och fyrtio procent av kvinnorna säger att berusade människors uppförande gör dem otrygga. Men den andelen (30 procent sammanlagt) har inte ökat sedan 2006.
Den är ändå tillräckligt stor för att understryka att det offentliga fylleriet med alla dess följdföreteelser har tagit sig alltför stor plats i vår offentliga miljö.

Fortfarande tycker en majoritet (52 procent) att dryckesindustrin inte ska få sponsra eller göra reklam i samband med olika idrottsevenemang. 53 procent vill förbjuda reklam som skapar en positiv image för alkoholen. Också här har inställningen blivit mera tillåtande sedan den förra undersökningen.
Här kan man kanske tala om ett steg i liberalare riktning. Man är fortfarande starkt fördömande till alkoholanvändningens avigsidor, men samtidigt finns det en tendens att lägga ett större ansvar på de enskilda individerna.
Ett exempel på det var bryggerisponsringen av det finländska landslaget i ishockey. Sponsorn fick knappast den synlighet man ville ha när överförfriskade världsmästare inte stod på benen när de klev av flygplanet för att hyllas av hemmapubliken.
Men det var det inte fel på sponsringen i sig, eller ens på den imageskapande reklamen, det var själva reklampelarna som svajade.

Inställningen till alkoholindustrins roll i samhället är kluven. 52 procent kan tänka sig att alkoholindustrin producerar läromedel för skolorna. Men 50 procent vill inte att den deltar i beredningen av den alkoholpolitiska lagstiftningen.
Men det är väl inte märkligare att bryggeriindustrin är med om förarbetet för ny lagstiftning som berör dess verksamhetsbetingelser än att andra industrigrenar får göra sina synpunkter gällande i lagstiftning som inverkar på dem. Bryggeriindustrin uppfattas ju tydligen ändå ha så stark integritet att man kan acceptera att den producerar läromedel.

Undersökningen listar hur finländarna förhåller sig till olika alkoholpolitiska åtgärder. Vissa förbud och begränsningar stöds av en klar majoritet, men det finns en gräns för det som uppfattas som legitimt. Bara 15 procent vill föra mellanölet tillbaka till Alko, och 17 procent stöder förslaget att spä ut det. Knappt 40 procent stöder en höjning av alkoholskatten och cirka 45 procent vill stänga restaurangerna före klockan 4 på morgonen.
När det gäller prispolitiken föreslår Sostes generalsekreterare Vertti Kiukas att alkoholbeskattningen alltid borde skärpas mera än ökningen av köpkraften. Argumentet är att dyrare pris leder till minskad konsumtion.
Men om nästan nittio procent av dem som reser till Estland har alkoholdrycker med sig när de kommer hem betyder det att Alkos försäljningsmonopol åtminstone i södra Finland har satts ur spel. Och ju större prisskillnaden i Estlands favör blir, desto lönsammare blir det att organisera illegal distribution i allt större skala.
Det kan inte vara ansvarsfull alkoholpolitik.