Mardröm, men bara nästan

Väl där inne höll två personer sig gömda i över 30 timmar, medan de bland annat kommunicerade med omvärlden. På Ringhals cyklade (!) inkräktarna in genom porten iförda vita laboratorierockar, på Forsmark halade de fram stegar och klättrade över stängslet.
På Ringhals gömde sig fyra aktivister hela natten på ett tak, de "hade gömt sig på ett så förslaget sätt att vi inte hittade dem", sade polisstyrkans kommenderingschef. En replik som kunde ha fällts av hans äldre kollega polisman Dido i Ekenäs.
På Forsmark höll en av de gömda aktivisterna under onsdagen kontakt bland annat med Hufvudstadsbladet, ända tills han och en annan av inkräktarna på kvällssidan beslöt att ge sig till de omkringstövlande hundpatrullerna. 
Lyckligtvis var det inga terrorister i farten, det var Greenpeace som genomförde ett "stresstest", utgående från en färsk rapport om säkerhetsläget på svenska kärnkraftverk.

Det var ingen fara, säger säkerhetsansvariga vid de båda kärnkraftverken. Aktivisterna rörde sig bara i de yttre områdena, de var aldrig nära de vitala säkerhetszonerna kring själva den kärntekniska verksamheten. Ringhals informationschef säger att intrånget "inte var något bevis på bristande säkerhet".
Vattenfall, som äger de båda kraftverken säger att säkerheten fungerade "som det var tänkt." Det yttre skyddet ska inte vara omöjligt att forcera, men det ska vara tidsödande och ge polis och vakter tid att ingripa. Enligt Greenpeaces filmklipp bestod det första ingripandet av "en arg kille i röd t-shirt", skriver Expressen.
Polisens talesperson sammanfattar med att polisen "tycker att den gjorde ett gott jobb".

Men tänk om det hade varit ett skarpt läge. Om inkräktarna hade haft vapen och sprängämnen med sig i stället för varma kläder och sovsäckar. Om de hade skjutit och sprängt sig fram till kärnkraftverkets kontrollrum, och sedan vetat exakt vad de ska göra för att försätta alla säkerhetssystem ur spel.
Naturligtvis säger både kärnkraftverkspersonal och polisen att ett sådant scenario är fullständigt otänkbart och bara hör hemma i thrillerfilmerna.
Det är väl lika otänkbart och omöjligt och osannolikt som att en tsunami kan leda till härdsmälta i ett japanskt kärnkraftverk.

Frågan är vad som är mest oroväckande med det här stresstestet. Det faktum att det över huvud taget är möjligt för obehöriga att ta sig in på ett kärnkraftsverksområde, eller att kärnkraftsverkets egen säkerhetspersonal, ägaren och polisen tycker att det inte var så farligt, och att allt i själva verket fungerade som det ska.
Visst, det var ju snällisar och inte dummisar som klättrade över staketet.

Den loja inställningen är ett tecken på att Sveriges långvariga men resultatlösa nedkörning av kärnkraften har lett till att säkerhetstänkandet har förslappats. Kärnkraften är en energiform på utgång, det finns ingen framtid i den. Det är ett nödvändigt ont, som inte behöver utvecklas och kan skötas på rutin.
Förhoppningsvis är attityderna helt annorlunda hos oss.