Urvattnat och hemligt

Många raseborgare hoppas på nya och växande företag och inser vilken betydelse de kunde ha för orten. Tyvärr är nyetableringarna och tillväxtföretagen lätträknade.
Det är därför logiskt att staden vill sälja Bruksbostäderna till Olli Muurainens bolag Hjärnbruket.  Han vill genom att köpa fastigheterna i Billnäs och Fiskars säkra tillgången på bostäder för sina kommande anställda. De blir i så fall igen bostäder för bruksanställda. I dag jobbar endast några tiotal i hans tjänst i Billnäs, men inom några år ska de vara mångfalt fler då hans planerade konferenscentrum tar form i det gamla bruket.
Då villkoren i föravtalsförslaget från i somras var relativt hårda, fanns det en inbyggd säkerhet. Muurainen skulle få betala dyrt ifall han inte förverkligar de planer han har och som uttryckligen utgör den viktigaste orsaken till att han får köpa Bruksbostäder.
Men vad hände? Olli Muurainen skrev aldrig på avtalet som stadsstyrelsen godkände i juni eftersom han inte kunde acceptera villkoren om vite.
Det blev nya förhandlingar och i måndags kom det nya avtalet upp till behandling i stadsstyrelsen. Det nya avtalet splittrade styrelsen, 7-5.  Samma siffror som i juni, men det nya avtalet/köpebrevet är en blek kopia av det första beträffande villkoren som ställs på köparen. Olli Muurainen kan inte säga nej till det här budet.

Tidigare har motståndarna till affären bestått av de nuvarande hyresgästerna, som tvingas söka sig en ny bostad. De har också sympatisörer bland dem som inte gillar att Billnäs bruk förändras i den form Muurainen vill. Naturligtvis hade också det andra bolaget som ville köpa Fab Bruksbostäder, tre lokala företagare i Hakany Ab, gärna sett ett annat beslut från stadsstyrelsens sida.
Men nu kan motståndarlägret få fler anhängare. Stadens flathet förundrar, varför måste villkoren urvattnas så till den grad?
Eftersom de politiska grupperna splittrades i en fråga som har väckt mycket uppmärksamhet och har stor såväl ekonomisk som principiell betydelse kunde ärendet ha blivit föremål för en grundligare behandling utanför styrelsens trånga krets.

Varför lade sig staden nu platt? De villkor som först ställdes var inte orimliga. Stadsstyrelsens ordförande Ulf Heimberg (SDP) konstaterade själv då Muurainen i somras uttryckte missnöje, att syftet är att värna om bruken och verksamheten där och därför ska beslutet inte luckras upp. Men nu gick det ändå så.
Ifall Muurainen är seriös, vilket vi hittills inte har haft någon som helst orsak att tvivla på, så borde inte de tidigare kraven ha varit omöjliga att acceptera. Nu tar staden en risk genom att helt slopa de flesta viten för avtalsbrott som fanns med i det första föravtalet i juni. Då fastställdes viten i miljonklass för avtalsbrott, exempelvis ifall planen för brukets utveckling inte verkställs eller renoveringsplanen inte fullföljs.
Ett nytt villkor gäller företagens hemort. Företagaren förbinder sig enligt köpebrevet att hans tre huvudföretag ska ha Raseborg som hemkommun i minst fyra år. Bra, med tanke på skatteintäkterna, men hinner han ens bygga upp det konferenscentrum som har planerats under den tiden?

Det är inte bara innehållet i köpebrevet och stadsstyrelsens beredskap att rejält pruta på villkoren som förundrar. Även processen efter stadsstyrelsens möte i måndags väcker förundran. Än en gång visar Raseborg genom sin svajiga informationspolitik att staden inte ser öppenhet som ett honnörsord.
Efter styrelsens möte på måndagskvällen meddelades att avtalet är hemligt tills bägge parter har undertecknat det, klockan 15 på tisdag. Undertecknandet sköts upp och därmed också offentliggörandet av avtalet.
Då staden i juni första gången presenterade sina villkor för affären var det ingen fråga om att de skulle hållas hemliga tills bägge parter hade undertecknat föravtalet. I så fall skulle vi aldrig ha fått insyn i avtalet, Muurainen godkände ju inte det första budet. Varför nu detta förfarande?
Eftersom undertecknandet av avtalet fördröjs gavs föravtalet och köpebrevet i alla fall offentlighet på onsdagskvälllen, två dygn efter stadsstyrelsens beslut och en timme efter den knapphändiga informationen i Fiskars till hyresgästerna i Bruksbostäderna.
Bruksbostäderna är en synnerligen eldfängd fråga. Den väcker starka känslor. Det borde ligga i stadens intresse att föra detta ärende vidare med så öppna kort som bara är möjligt.
Raseborgs bristande öppenhet har flera gånger påpekats i VN:s ledare och nu har det också dykt upp som ett ämne i valrörelsen. Insändare i både Västra Nyland och Etelä-Uusimaa de senaste dagarna vittnar om att informationsfrågan är ett debattämne. Välkommet.