Val i det dolda

 

Då finländarna går till val i oktober väljer de inte endast nya fullmäktige i kommunerna. Samtidigt bestämmer de indirekt också hur representationen ser ut i Svenska Finlands folkting under de fyra följande åren. Av de 75 ledamöterna i folktinget utses nämligen 70 stycken på basis av resultatet i kommunalvalet.
 
Någon stor uppmärksamhet får folktingsvalet tyvärr sällan. Till saken hör att många väljare är omedvetna, kanske direkt ointresserade, av att de i förlängningen också deltar i att utse ett nytt folkting.
 
I praktiken handlar det om en mandatfördelning och inte om ett val. Fördelningen av platserna baserar sig på den mängd röster som partiernas så kallade svenska kandidater samlar in i kommunalvalet. 
In i Folktinget plockas rangordnade personer från listor som partierna gjort upp för varje valkrets och som de lämnat in till folktingskansliet. De personerna behöver inte ha något med kommunalvalet att göra, även om många kommunalvalskandidater också hittas på "folktingslistorna".
 
Ålands lagting utser 5 av de 75 platserna. De resterande 70 platserna är indelade i 65 fasta mandat – 24 för Nyland, 24 för Österbotten, 8 för Helsingfors, 7 för Åboland och 2 för övriga Finland – och därtill 5 utjämningsmandat. 
De fasta mandaten fördelas mellan partierna i direkt proportion till deras röstetal i de enskilda valkretsarna, medan utjämningsmandaten fördelas på basis av partiernas sammanlagda stöd i alla kretsar. 
 
Man kan beteckna mandatfördelningen som något invecklad. Särdeles stimulerande är den heller inte. Men den följer en given logik och den ger en platsfördelning som i stora drag återspeglar finlandssvenskarnas politiska preferenser.
I dagens Folkting sitter 45 SFP:are, 8 SDP:are, 6 samlingspartister, 4 vänsterförbundare, 3 gröna, 2 kristdemokrater och 2 centerpartister – vid sidan av de 5 ålänningarna. 
 
I förhållande till hur finlandssvenskarna röstar i allmänhet kan man säga att SFP med sina 60 procent av platserna är underrepresenterat. Det här kan bero på att partierna kan anhålla om att också givna icke-svenskspråkiga kommunalvalskandidaters stöd tas i beaktande då mandatfördelningen räknas ut. För fyra år sedan godkände Folktinget 196 sådana "svensksinnade" kandidater, och om några veckor blir det klart hur många som får grönt ljus i årets val.
 
De långa listor som partierna gjort upp inför valet av nytt Folkting har traditionellt varit ganska okända. I viss utsträckning har namnen publicerats i medierna, men partierna har inte, med några undantag, särskilt aktivt fört ut sina namnlängder. Det har säkert bidragit till det allmänt svala intresset för hela valet.
 
Här kan man se en förbättring. Namnen kan nu bland annat läsas på Folktingets webbplats och de visar till exempel att SDP rankar politikerveteranen Ralf Friberg högst på sin lista i Nyland, följd av Borgåbon Markus Hammarström och riksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta. SFP toppar listan med sina tre nyländska riksdagsledamöter. 
Fler kända västnyländska politiker hittas överst på sina partiers respektive namnlistor för Nyland: Birgitta Gran på Vänsterförbundets, Niklas Andersson på Kristdemokraternas, Tauno Oja på Centerns och Peter Björklöf på Kommunisternas.
 
Totalt nio partier ställer upp i årets val. Sannfinländarna står över, men som nytt inslag deltar i stället invandringskritiska Förändring 2011 med en kandidat.
 
Dagens folktingsledamöter utgör en ganska namnstark samling. Merparten är kända lokala beslutsfattare, och med sitter också sju stycken riksdagsledamöter och ministrar.
Men sessionerna som hålls en gång om året brukar sällan bli heta politiska tillställningar. Till det bidrar att Folktinget som parlament inte har någon formell makt utanför sin egen organisation. Därför verkar många av ledamöterna uppleva tinget närmast som ett diskussionsforum, om ens det. 
 
Det är synd. Folktinget som helhet – med kansli, styrelse och utskott – är nämligen en viktig tvärpolitisk lobby-, informations- och remissorganisation med högt anseende. Folktinget gör mycket bakom kulisserna och därför ska dess roll inte undervärderas.
Henrik Lax höll hög profil som ordförande då han ledde Folktinget åren 1993–2005 och det bidrog också till en allmän medvetenhet om organisationens roll. En liknande svansföring behövs igen.