Suddigare, men ljust

Pedagogie doktor Camilla Kovero har spanat efter finlandssvenskheten i framtiden och kommit fram till att den är suddigare än i dag, men ändå ljus. Den slutsatsen kan man dra efter att ha läst den rapport som tankesmedjan Magma i går presenterade.
Kovero har intervjuat närmare 1 800 elever för att kartlägga de ungas syn på sin språkliga tillhörighet och språkets betydelse för den egna identiteten. Elever i huvudstadsregionen, i tre österbottniska kommuner och på några språköar har kommit med ett tydligt besked: De är stolta över sin tvåspråkiga tillhörighet och är främmande för fördomar mot begreppet finlandssvensk.

Det finns givetvis en hel del skillnader på synen på svenskan i de olika språkliga miljöerna där eleverna finns. Inte minst på grund av elevernas språkliga bakgrund och omgivning. I skolorna i Österbotten kommer en stor del av eleverna från enspråkiga hem, medan långt över hälften av barnen och ungdomarna i huvudstadsregionens svenska skolor kommer från tvåspråkiga hem. I den yngsta åldersgruppen som är med i utredningen, årskurs 5-6, är kommunikationsspråket mellan båda föräldrarna och barnet svenska i bara ett av fem hem i huvudstadsregionen.
På språköarna är det finska inslaget kraftigt. Exempelvis i Björneborg, som är en av orterna som är med i undersökningen kommer över hälften av eleverna från enspråkigt finska familjer.

Med tanke på dessa stora variationer är likheterna i den språkliga och finlandssvenska identiteten ändå förvånansvärt stora. Den gemensamma nämnaren är skolan. Skolmiljön och skolspråket visar sig enligt rapporten ha en mycket central betydelse för hur barn och ungdomar som går i svenska skolor, oberoende av hemspråk eller språklig omgivning, väljer att definiera sig språkligt.
På alla håll visar sig eleverna vara stolta över sin tvåspråkiga tillhörighet. De flesta ser finlandssvenskheten som en språkfråga och oberoende av vilken språkgrund de har definierar de sig ofta som finlandssvenska.

Samtidigt har det forskats i finlandssvensk identitet också på annat håll. Borgåbon Anna Henning-Lindblom disputerar i morgon och drar då liknande slutsatser som Koveri i sin Magmarapport – finlandssvensken blir allt svårare att placera i ett fack.
Henning-Lindblom har i sin doktorsavhandling undersökt i vilken grad finlandssvenska ungdomar identifierar sig som finlandssvenskar, tvåspråkiga , finskspråkiga eller finländare. Avhandlingen visar att en del identifierar sig som finlandssvenskar, men de flesta upplever sig också som finländare, tvåspråkiga eller finskspråkiga – vissa till och med allt på samma gång.

De två undersökningarna visar att det tidigare mycket dominerande kännetecknet för en finlandssvensk – enspråkigt svensk familjebakgrund i en svenskdominerad ort – inte längre gäller. Och det blir ännu suddigare efter hand. Det innebär att den språkliga bakgrunden efter hand vittnar allt mindre om en persons språkliga tillhörighet. Finlandssvenskens bakgrund blir mer och mer mångfacetterad.
Henning-Lindblom ser splittringen som ett dilemma för att hitta gemensamma strategier för att bevara minoritetens livskraft. Samtidigt bör man väl också fråga sig hur stark försvarsviljan är, ifall svenska språkets betydelse för identiteten minskar eller splittras.

Här inger Camilla Koveros omfattande undersökning hopp. Viljan att föra svenskan vidare till sina barn är stor bland en omfattande del av de som hon har intervjuat, både i huvudstadsregionen, i Österbotten och på språköarna – oberoende av om de kommer från svenskspråkiga eller tvåspråkiga familjer.
Det är oerhört viktigt att en finlandssvensk mångfald uppmuntras och berikas, att dörrarna hålls öppna för "nya" finlandssvenskar som inte har den klassiska bakgrunden.
Eftersom skolan är en central faktor då den språkliga identiteten byggs upp för resten av livet är det synnerligen viktigt att de svenska skolorna i framtiden håller måttet. Om de inte är minst lika bra som de finska så finns det risk för att deras attraktionskraft minskar. De finskspråkiga väljer inte en sämre skola även om den kan göra barnet tvåspråkigt, de tvåspråkiga familjerna med tvåspråkiga barn blir allt fler och kräver också god kvalitet, eventuellt framom svensk undervisning.
Satsa på den svenska skolan!