Nordsyn vs sydsyn

EU har förvandlats till en brandkår som snabbt måste rycka ut för att rädda medlemsstater i ekonomisk nöd. De första utryckningarna som gjordes gällde Irland och Grekland. I Grekland har det fortsatt med krav på nya och större insatser efter hand. Tydliga signaler från Italien antyder att brandkåren också kommer att behövas där, men just nu är det Spanien det gäller.
EU:s finansministrar sammanträdde i början av veckan och nådde en överenskommelse som ska ge Spanien 30 miljarder euro för att kunna rädda landets banker. Samtidigt gavs Spanien också tilläggstid på ett år att minska budgetundersklottet till de 3 procent som EU:s stabilitetspaket har satt som gräns.

Liksom så många tidigare EU-mötens beslut är det här inte en lösning på EU:s djupa ekonomiska kris. Besluten behövdes för att inte förvärra situationen. Genom räddningsaktionen hoppas EU att räntenivån för både Spaniens och Italiens fortsatta låneupptagning sjunker från den nuvarande kritiskt höga nivån.
Men det brådskar med stödpaketet till Spanien för att rädda de spanska bankerna. Om någon eller några av dem går under skulle det ha förödande följder för Spanien men även för såväl andra banker i Europa som de flesta EU-länder.
Orsaken till att de andra EU-länderna gång efter gång ställer upp med nya stöd till de krisdrabbade medlemsländerna är att alla drabbas om något land lämnas ensam med problemen. En fäller alla, därför hjälper alla en.

Statsminister Jyrki Katainen (Saml) betecknar läget som mycket farligt i en intervju i gårdagens Helsingin Sanomat. Det kritiska läget är enligt honom också orsaken till att flera europeiska ledare nu har känslorna på ytan, vilket i sin tur leder till bråk mellan dem.
Det har framföralt uppstått en förtroendekris mellan länderna i södra och norra Europa. Speciellt Finland har varit föremål för kritik från åtminstone Italiens premiärminister Mario Monti. Han reagerade kraftigt på finansminister Jutta Urpilainens (SDP) uttalande i Kauppalehti om att Finland utreder olika möjligheter. Det tolkades som att Finland överväger att lämna euron.  Enligt Monti bidrar Finlands agerande till att räntenivån höjs för Italien och Spanien.
Det är befängt att beskylla Finland eller något annat nordeuropeiskt land för den höga räntenivån. Den är hög framför allt på grund av att länderna själva (Italien och Spanien) och flera banker i dessa länder har misskött sin ekonomi.

Det finns också en skillnad i synen på de åtgärder som bör vidtas.
I Sydeuropa är de snabba utryckningarna det primära, medan flera nordeuropeiska länder, bland dem Finland, betonar de långsiktiga åtgärderna. Lösningarna skulle då vara mera bestående, inte bara tillfälliga och vad som krävs för stunden. Det behövs rejäla strukturella ingrepp i de krisdrabbade länderna, för att komma närmare budgetbalans.  Igår kom Spanien glädjande nog med besked om omfattande strukturella åtgärder  för att skära ner i kostnaderna och öka intäkterna.

Spekulationer i huruvida Finland överväger att lämna euron är farliga. Redan att säga att regeringen borde rigga upp en sådan plan kan vara mer till skada än nytta. Stora utskottets vice ordförande, Antti Kaikkonen (C) krävde i tisdags en dylik reservplan. Också vissa ekonomister har presenterat liknande tankegångar.
Om regeringen gör en utredning och gör upp en tänkbar plan för att lämna euron är det en mycket farlig signal som kan göra stor skada även om något beslut om att lämna euron någonsin tas.
Dessutom är det fullständigt omöjligt att veta eller ens förutspå vilka följder det skulle ha om Finland lämnar euron. Det finns otaliga osäkerhetsfaktorer i ett sådant scenario och ingenting säkert att basera antagandena på.
Ifall Finland skulle lämna eurosamarbetet skulle det samtidigt vara en helomvändning i vår EU-politik som hela tiden har strävat efter att Finland ska befinna sig i EU:s kärna där möjligheterna att påverka är störst.

Precis som i stödet till Grekland kräver Finland även nu säkerheter av Spanien innan man går med på att bidra med sin andel av EU:s stödpaket. Eftersom EU räknar med att kunna bevilja stödet redan om tio dagar är tidtabellen mycket knapp. Den spanska finansministern lovar i alla fall att frågan om säkerheter är löst inom några dagar.
Ifall samma modell som användes för Grekland kan användas också nu kan processen säkert försnabbas. Det kräver i alla fall riksdagens godkännande och då måste riksdagsledamöterna vara beredda att avbryta sin semester med några dagars varsel.
Det här är Finlands linje och ingen kan i frågasätta den. Det är inte konstigt att man kräver säkerheter för de pengar man sätter i blöt för andra.