Säg ja till Island

SFP:s ordförande Carl Haglund tar i dag över som försvarsminister efter Stefan Wallin. Det har hittills varit en av regeringens blåsigaste poster, men nu har stormen bedarrat och inga nya kraftiga oväder syns vid horisonten. Haglund kan därmed rimligen räkna med en lugnare period än Wallin fick vara med om under sitt år som försvarsminister.
Försvarets största reform någonsin är sjösatt, nu gäller det att se till att den blir verkställd. Det är ett omfattande jobb men ändå inte så upprivande som att driva igenom och försvara beslutet om garnisonsstängningar och andra känsliga frågor.
Haglund bör i alla fall vara beredd på att hamna i fokus. Som försvarsminister ställs han säkert inför en del överraskande frågor och redan de närmaste månaderna ska ett beslut fattas huruvida Finland deltar i bevakningen av Islands luftrum. Finland har fått en förfrågan om man vill ställa flygplan och manskap till förfogande år 2015.

I en FNB-intervju säger Haglund att han är positiv till nordiskt försvarssamarbete, men att kostnaderna och vilka som deltar avgör den slutliga ståndpunkten i fråga om Island.
I en kolumn i tisdagens Turun Sanomat skrev statsminister Jyrki Katainen (Saml) varmt om nordiskt samarbete. Han anser att det är befogat med ett utökat samarbete också i försvarsfrågor, inte minst på grund av det ekonomiska läget.
Som ett villkor för finländskt deltagande på Island ställer han i alla fall att också Sverige deltar. Däremot ser han det inte som en ekonomisk avgörande fråga. Enligt Katainen skulle Finlands del av bevakningen över Island utgöra endast en procent av de flygtimmar som Finlands luftstridskrafter årligen flyger med Hornetplanen.
Däremot är det möjligt att ett finländsk deltagande skulle kräva ändringar i vår lagstiftning.

Med vetskap om det finländska folkets svala inställning till Nato understryker Katainen för säkerhets skull att bevakningen av Islands luftrum inte skulle innebära ett närmande mot Nato.
Men det är ett nytt samarbete med ett Natoland och Nato, det kan man inte förneka.
Rädslan för att kopplingar görs till Nato känns överdriven. Visserligen säger en stor del av finländarna i opinionsmätning efter opinionsmätning nej till medlemskap, men det upplevs ändå inte som en väldigt viktig fråga. Dessutom är det ju nu inte fråga om medlemskap eller inte.

Tidigare har Finland tillfrågats om intresse att delta i den Natoledda bevakningen av baltiskt luftrum, men det erbjudandet har Finland inte nappat på. Det är definitivt lättare att tacka ja till Island.
Officiellt vill man i Finland göra gällande att Islandsuppdraget skulle vara en fördjupning av nordiskt försvarssamarbete. Det är det också i den mening att det sker i Norden och med nordiska länder som deltagande parter, men månne ändå  inte signalen till Nato – att Finland vill höra till militäralliansens närmaste partner– också är av stor vikt.
2015 har den Natoledda ISAF-operationen i Afghanistan upphört i nuvarande form och då kan det vara bra för Finland att visa fortsatt samarbetsaktivitet gentemot Nato.

Forskaren på utrikespolitiska institutet, Charly Salonius-Pasternak skrev i en debattartikel i Helsingin Sanomat nyligen att Islandsbeslutet har stor betydelse och kan på flera sätt ses som en linjedragning.
Han betecknar ett tätare militärt och försvarspolitiskt samarbete med Nato och mellan de nordiska länderna som en viktig del av det flexibla och starka säkerhetspolitiska skyddsnät som den utrikespolitiska ledningen måste väva. Ett nät som motsvarar det här århundradets säkerhetsutmaningar.

I det nätet har ett nordiskt försvarssamarbete redan en plats och dess betydelse kommer säkert att öka. Särskilt ifall Finland förblir utanför Nato.
Ett självständigt trovärdigt försvar, som mantrat låter då vår försvars- och säkerhetspolitiska doktrin definieras, kräver en hel del resurser. En avsevärd del av dessa går till den allmänna värnplikten och eftersom det just nu är vad som gäller så är det klart att Finland på alla sätt måste utveckla försvarssamarbetet med de nordiska länderna och även Nato för att den vägen nå synergieffekter, få viktig kunskap och spara en del kostnader.
Det skulle också vara fel signal att säga nej till Islandsuppdraget. Både med tanke på det fortsatta nordiska samarbetet och kontakterna till Nato.