Uppgång och fall

Att "telefon" är en klumpig apparat som står på ett bestämt ställe i bostaden eller på skrivbordet är nu en lika främmande tanke som att televisionen har två svartvita kanaler som sänder några timmar per dag.
Nokias snabba tillväxt och ekonomiska framgång var exempellös i finländsk ekonomihistoria, och den inträffade dessutom samtidigt som Finland återhämtade sig från efterkrigstidens värsta depression.

Unikt var också gårdagens förstummande besked: Nokia säger upp 3 700 personer i Finland. Det handlar antagligen om den största finländska uppsägningen på en enda dag.
Nokia har då minskat sin personal i Finland med en femtedel jämfört med läget i slutet av fjolåret.
Globalt mister 10 000 Nokiaanställda jobbet, genom att stänga fabriker och minska personal ska Nokia spara 1,6 miljarder euro.
Till råga på allt gav Nokia en resultatvarning, det andra kvartalet blir sämre än det första, och redan det var dåligt.
Nokias aktie spräckte ännu en gräns och föll under två euro.
Om Nokia ska leverera en nyhetsdag med ännu sämre besked så vore det väl (blir det väl?) när Stephen Elop eller styrelsens ordförande Risto Siilasmaa meddelar att Nokia tas över av Microsoft, eller kanske av ett statsägt kinesiskt företag som bara de insatta har hört namnet på.

Uppsägningarna motiveras med att Nokia måste trygga sin långsiktiga konkurrenskraft. Samtidigt handlar det om ren överlevnad, förlusttakten är sådan att inte ens Nokias urstarka kassa kan hantera den.
Men vd Stephen Elop meddelade också att Nokia framöver koncentrerar sig på de nya Lumia-telefonerna och på positioneringstjänster.
Nokia vill bredda Lumiasegmentet och nå större kundgrupper. För att strategin ska lyckas borde Lumia bli inkörsporten till smarttelefonvärlden på massmarknaderna i Asien. Men marknaden är inte lika obearbetad som den var när Nokia slog igenom med billiga mobiltelefoner i länder där man aldrig hade haft ett heltäckande telefonnät.
Nokias kassako har hittills varit billiga telefoner som har sålt i stora mängder på de expanderande marknaderna. Om Nokia nu mer och mer överger det segmentet och helt och hållet satsar på smarttelefoner med Windows som operativsystem tar man en stor risk, som bolagsledningen antagligen bedömer som nödvändig.
Priset är att Nokia blir starkt beroende av Microsoft. Nokia förlorar en viktig del av sin självständighet, låt vara att Stephen Elop i går försäkrade att en stor del av utvecklingsarbetet för Lumia stannar i Salo.
Men Nokia blir aldrig mera en synonym för mobil kommunikation, Nokia är en stor mobiltillverkare, men ändå bara en bland många andra.

Den största chocken fick nog Salo, där hela sagan om Nokia en gång började. Fabriken i Salo har varit Nokias flaggskepp, där nya modeller har provats ut och tillverkats, tills efterfrågan har blivit så stor att produktionen har flyttats närmare marknaderna. Nu töms fabriken i snabb takt, och de anställda som trodde att de kunde andas ut efter de stora nedskärningarna i vintras får lov att beställa tid på arbetskraftsbyrån.
Visst är Nokia fortfarande en stor arbetsgivare i Salo, forskningen och produktutvecklingen sysselsätter 1 650 personer. Men Salo är inte längre ett centrum för högteknologi, som drar till sig nya etableringar. Tvärtom, staden har under de senaste åren förlorat omkring 5 000 industriarbetsplatser och beskedet från Nokia fick fullmäktiges ordförande Katja Taimela att tala om en dödsstöt.

Att Salo nu går in i en djup ekonomisk kris, arbetslösheten befaras stiga upp emot 20 procent, får konsekvenser i hela regionen. Sydvästra Finland förlorar ett viktigt tillväxtlokomotiv.
Det ställer många regionala utvecklingsstrategier på huvudet, inte bara i Egentliga Finland utan också i grannregionen i Nyland. Om Västnyland fick känna av den ekonomiska tillväxten i Salo så kommer nog nedgången också att märkas.
Det är något som både offentliga och privata aktörer måste ta in i sina strategier.