Försiktig optimism

Den ekonomiska analys som Aktia presenterade i medlet av maj förmedlade i många avseenden en försiktig optimism. Bankens chefsekonom Timo Tyrväinen bedömer att risken för en alleuropeisk kris har minskat avsevärt och att det återskapade förtroendet stöder en gynnsam utveckling.

Efter att ekonomin i Finland slutade växa i slutet av fjolåret har årets början fram till maj präglats av en recession som är så pass lindrig att bruttonationalprodukten BNP väntas öka med 0,3 procent på årsbasis. Enligt bankens prognos fortgår dämpningen av eurokrisen under sommaren vilket leder till att det ekonomiska klimatet förstärks och tillväxten kommer i gång i höst. Åtstramningarna inom den offentliga sektorn bromsar i alla fall återhämtningen och 2013 väntas BNP växa endast 1,5 procent.
En alternativ modell för utvecklingen har också skissats upp, som utgår från att försöken att lugna ner eurokrisen misslyckas. I och med att den alleuropeiska recessionen blir djupare skulle tillväxten i Finland gå ner 2–4 procent från den nuvarande nivån. Sannolikheten för ett sådant hotscenario bedöms ligga på 40 procent, men utfallet skulle bli mindre dramatiskt nu än för några månader sedan.

Bostadsmarknaden spelar en central roll i det ekonomiska skådespelet oavsett om man betraktar det ur den nationella finansmarknadens eller privathushållens perspektiv. Under finanskrisen sänkte ECB styrräntan snabbt och bostadsplacerarna var inte sena att ta tillfället i akt.
Prisnivån sköt i höjden 2009 så att bostadspriserna i hela landet steg med 9 procent och i huvudstadsregionen med 12,5 procent. Det innebar att priserna var högre än toppnoteringarna före finanskrisen och sedan dess har en prishöjning på ytterligare 10 procent ägt rum. Rekordlåga räntor och minskad nybyggnation har gjort sitt till för att höja prisnivån.

Den här utvecklingen får vissa varningsklockor att ringa. Stora bolån har koncentrerats på en liten andel av hushållen och dessutom har konsumtionskrediter med mycket hög ränta ökat. Om skulderna överstiger hushållets årsinkomst tre gånger räknas det vara överskuldsatt med uppenbar risk att hamna i svårigheter i ett förändrat ekonomiskt läge. Höjd räntenivå, oväntad arbetslöshet eller oförutsedda större utgifter kan utlösa krisen.
En arbetsgrupp, som tillsattes av Finansministeriet i januari, är inne på samma linje och kommer med beska droppar till alla som köper sin första bostad. I framtiden måste 10–20 procent av bostadsköpet finansieras med egna medel, är det förslag som arbetsgruppens mellanrapport i slutet av månaden utmynnar i. Dess uppdrag är att i enlighet med regeringsprogrammet föreslå erforderliga åtgärder för att skapa ett kontrollsystem för finansmarknadens nationella makrostabilitet.

I klartext betyder det att om bostaden kostar 100 000 euro så måste köparna ha 10 000–20 000 euro i egen ficka. Hittills har bankerna kunnat bevilja bolån för den första bostaden utan att kräva en egen finansieringsandel av köparna fastän det står i strid med Finansinspektionens rekommendation att lånet skall få uppgå till högst 90 procent av köpesumman. Åtstramningen kommer att drabba dem som köper sin första bostad – vid byte av bostad har man hunnit amortera det första bolånet till den grad att säkerheterna är tillräckliga.

Omsorgen om bostadsköparnas situation är välbefogad. Att undvika orimliga skötselkostnader för lån i jämförelse med de till buds stående inkomsterna ligger i både bankens och låntagarens intresse.
Nackdelen med överprissatta bostäder och överstora bolån är att låneskötseln belastar låntagaren hela den långa tid som lånet löper. Mest utsatta är unga barnfamiljer i början av arbetskarriären, som får erfara att deras levnadsstandard påverkas i 20–30 år av lånevillkoren.
Om en alltför stor del av hushållens inkomster går till låneskötseln minskar pengarna som kan användas för konsumtion, vilket bromsar upp ökningen i levnadsstandarden allmänt sett. Också på lokalnivå har prisnivån på bostadsmarknaden direkta följder för den ekonomiska aktiviteten och sysselsättningen. Ifall tomtpolitiken får tomtpriserna att ränna i höjden och om förutsättningarna för byggande försvåras syns effekterna både i näringslivets och den kommunala ekonomins kassaböcker.