Omsorgen i Raseborg är i tragiskt tillstånd

Dela

Verktyg

Större text Mindre text Skriv ut artikel Rapportera fel

Vård Den tidigare regeringen planerade införa en lagstadgad personalkvot inom vården i relation till enheternas vårdstruktur. Det blev ingenting av det och nu får vi vänta på den nya vårdreformen innan det ärendet kommer upp. Även om det inte blir någon personalkvot blir konceptet enhetligt när staten tar över vården av kommunerna via den nya landskapsförvaltningen.
Läkaren Micaela Gustafsson aktualiserade personalbehovet (VN 30.1) inom vården i Raseborg. Hon hänvisade till närvårdarförbundet Supers ställningstagande att närvårdarna är för få i Raseborg, något som även myndigheterna konstaterat och samma gäller för antalet sjukskötare inom den kommunala vården. Inom specialsjukvården följer man enhetligare praxis.
Det finns grundlig statistik över hur läget är inom äldrevården i landets olika kommuner och Raseborg placerar sig i slutändan av den listan då det gäller äldrevården både inom institutionsvården och hemsjukvården. Det gäller även antalet fysioterapeuter inom hemvården och sysselsättningsterapeuter finns enligt den dokumentationen inte alls inom hemvården i Raseborg. Det drabbar speciellt dementa och psykiskt sjuka klienter. Framför allt sådana klienter som inte har krafter att delta i öppenvårdens dagverksamhet.
Regionförvaltningsverket (RFV) har anmärkt på dessa frågor och uppmanat Raseborg att åtgärda bristerna och likaså bedömningsgrunderna då det gäller färdtjänsten för funktionshindrade som Raseborg ständigt försummar. Trots att RFV flera gånger uppmanat Raseborg att sluta med vilseledande direktiv till kommuninvånarna om färdtjänstens villkor har grundtrygghetsnämnden inte följt uppmaningarna och besvär till den fälls på felaktiga grunder.
Jag har till exempel följt med svårt cancersjuka eller lungsjuka som förvägrats färdtjänst trots att deras läkarintyg entydigt visar att de saknar möjligheter att röra sig utanför hemmet utan taxi. Då de frågat orsaken av staden till att de inte beviljats färdtjänst har det uppgetts att de inte fyller kraven för gravt handikapp. Men som RFV uppgett är kraven inte gravt handikapp utan även sjukdom som förorsakar att klienterna inte kan färdas någonstans utan taxi. Detta gäller både för somatiska och psykiska sjukdomar.
Då grundtrygghetsnämndens sektion för klagomål sedan förkastar besvär är förvaltningsdomstolen följande instans och där dröjer besluten ett år. Det går alltså över 15 månader från det att ansökan inlämnats tills en svårt sjuk person kan få sin färdtjänst och till exempel obotligt cancersjuka har i flera fall inte så lång levnadstid kvar. Det är hårda bandage Raseborg tillämpar och dessa frågor har aktualiserats i många år utan att politikerna brytt sig om att känna ansvar för kommuninvånarna.
Då det gäller antalet vårdare finns det till exempel avdelningar med 30 långtidssjuka äldre med svåra funktionshinder där det under natten finns endast en vårdare. Då någon dör kan dödsprocessen ta mycket tid och då är det svårt att samtidigt se till de övriga patienternas behov. Vi kommer även ihåg hur det i VN beskrevs för några år sedan att flera äldre inom några veckor hade drabbats av frakturer då de fallit under natten då de försökt stiga upp under väntetiden på vårdaren.
Dokumentationen över äldrevårdens tillstånd i Raseborg är både förfärlig och skrämmande. RFV har hänvisat i sina anmärkningar till lagen om äldreomsorg och vad den kräver av en kommun. I ett avsnitt tar RFV upp situationen då Raseborg minskat vårdplatserna inom institutionsvården och behoven till följd av det märkbart ökar inom hemvården. RFV har hänvisat till att kommunen alltid till först bör öka antalet vårdare inom hemvården innan bäddplatser indras. Det har Raseborg inte följt.
Likaså har RFV krävt att vissa åtgärder inom vården borde ha genomförts inom 2015, men så har inte skett. Listan på förfärligheter som drabbar sjuka, hjälplösa och försvarslösa kommuninvånare kunde förlängas, men redan dessa exempel visar situationens tragiska tillstånd.
Bo Holmberg
Karis