Eurons framtid allt annat än säker

EU EU:s och eurons framtid är allt annat än säker. Det beror på att man alltför snabbt tog alltför många bananrepubliker med till klubben. Viktigt var på sin tid endast att man fort blev stor, kvalitet var inte efterfrågat, man tog med vad som helst.
I stället för att man arbetar för ett gemensamt mål arbetar många länder bara för sitt men inte för gemenskapens bästa. EU-stöd vill alla ha som uthungrade vargar men att vid behov göra någonting för EU:s väl vill man sedan inte. I dagens EU hålls för många länder endast med specialavtal kvar, annars hotar de med att lämna EU. Ett sådant äktenskap har ingen framtid. Det skulle därför vara bäst med ett förnyat EU där endast de länder som verkligen är villiga att samarbeta hålls kvar, resten kan sättas på sophögen.
Det är inget fel på euron heller utan felet skall sökas bland eurons arkitekter och euroländerna. Också till valutaunionen EMU tog man med många länder som inte fyllde kraven fast man visste om det, respektive inte ville veta det.
Nu hjälper ingenting, EU och euron är här med alla sina konstruktionsfel som borde åtgärdas. Då EMU och valutan är en politisk skapelse, där många regeringar som bara arbetar för sitt och inte gemenskapens bästa är inblandade, är det mycket svårt att få någonting vettigt till stånd. Många tror därför att alla problem skulle vara lösta bara man skulle återgå till lokala valutor. De hade kanske gått smärtfri för 40 år tillbaka men så enkelt är det inte längre i dagens globaliserade digitaliserade och upplysta värld.
Det är tyvärr så att dagens stora investerare och de vanliga sparare som förstår sig på ekonomin omedelbart skulle ta konsekvenserna. De skulle fly från de nya osäkra småvalutorna, till de få säkra som dollarn, den eventuellt kommande nya tyska marken och den schweiziska francen. De sist nämnda skulle antagligen revalveras medan flera valutor, som många gånger tidigare, efterhand skrivs ned. Folkets besparingar skulle då i många länder bli mer eller mindre värdelösa som under våra devalveringstider. Det skulle drabba pensionärer och andra sparare särskilt hårt som inte i rätt tid växlar pengarna till en säker valuta.
Jag är övertygad om att just de som i dag förespråkar en egen valuta, för att kunna direkt eller indirekt devalvera den, hör till dem som i rätt tid överför sina pengar till ett säkert valutakonto eller direkt till utlandet. De vill antagligen ha ett valutabyte för att de själva har möjlighet att tjäna ordentligt på devalveringen.
Innan en eventuell nedskrivning av valutan kommer dock alla som tidigare att sjunga i kören; vår egen valuta bli stor och stark och kommer aldrig att devalveras. Då senast blir det sedan för den enskilda bråttom att byta valuta! Det enda land i Europa som antagligen klarar sig bra eller ännu bättre utan EMU är Tyskland med sina 80 miljoner invånare. För oss med våra sparsamma fem miljoner skulle det nog milt utryckt bli väldigt kärvt med våra ekonomiska vanföreställningar.
Urs Hofer
Ekenäs