Finland är som en murken pråm på ett stormigt hav

Ekonomi Brittiska premiärministern David Cameron har nyligen föreslagit att EU borde bli en mångvalutaunion. I dag har 19 av 28 medlemsländer infört euron och det är endast Danmark och England som enligt avtalet har rätt att stå utanför medan de övriga borde införa euron.

Europeiska centralbanken ECB motsätter sig en mångvalutaunion eftersom man är rädd för att de länder som inte går med i euron kunde få konkurrensfördelar. ECB:s Mario Draghi har varit oroad för att bland annat länder som Polen skulle stanna utanför euron. Detta inte utan orsak. Polens premiärminister Beata Szydlo beskrev nyligen euron som en ”dålig idé” som skulle göra Polen till ett andra Grekland. Kanske Szydlo kunde ha sagt ett andra Finland. I dag klarar Polen sig relativt bra med sin egen valuta.

Cameron vill omskriva euroavtalet så att de länder som inte vill ansluta sig till euron skall få göra det utan att bli diskriminerade av euroländerna. Man får se om han lyckas. I varje fall har intresset för euron i vissa länder nedgått. Spåren förskräcker.

Här några exempel. Eurozonen och den internationella valutafonden IMF har gett Grekland lån om 226 miljarder euro. Av dessa har 11 procent gått till regeringen, 16 procent till räntebetalningar och resten eller största delen för att undvika betalningsinställelse på de lån utländska kreditgivare beviljat grekiska banker och staten. Borde inte kreditgivarna ha tagit kreditrisken? Är det moraliskt rätt att grekiska folket i generationer skall betala dessa lån som utländska banker beviljat grekiska banker? I varje fall är det på grund av euron man hamnat i detta dilemma.

Det italienska folket har inte heller orsak att applådera euron. Efter att euron införts har Italien inte haft någon tillväxt medan Italien före euron hade en helt normal tillväxt. Dagens italienska kris och kaos säger allt. Det är tyvärr inte svårt att hitta motsvarande exempel bland de miljoner utslagna euromedborgarna.

Financial Times skrev härom veckan att det inte torde råda något tvivel om att tillväxten och sysselsättningen i Finland skulle förbättras efter ett euroutträde – som dock i detta skede är omöjlig – samt att en devalvering vore bättre än lönesänkningar.

Finland är kanske det land som näst Grekland drabbats mest av euron eftersom vår stora konkurrent Sverige klokt stannade utanför. I somras sade chefsekonomen för SEB-banken att kronan är 1 krona eller cirka 10 procent för svag gentemot euron. Detta efter att kronan har förstärkts de senaste åren. I det valutakrig som i dag mer eller mindre råder i världen har Sverige lyckats bra med att hålla kronan konkurrenskraftig mot euron.

Hur skulle det motsatta konkurrensläget vara det vill säga om kronan vore 10 procent för stark mot vår valuta varigenom vår konkurrenskraft skulle vara cirka 20 procent bättre än i dag. En lek med siffror, men Finlands läge vore nog ett helt annat. Sverige kör med full fart medan vi grälar om bästa sättet att sänka vår standard.

Något nobelpris i ekonomi kommer knappast Finland, Finlands bank och Finansministeriet att tilldelas med anledning av euroanslutningen. Euron torde vara det mest katastrofala fredstida penningpolitiska beslut som fattats i västvärlden – kanske det näst sämsta om en upplösning sker. Vilket dilemma!

Finland är i dag med sina låsta positioner vad beträffar penning- och finanspolitik en murken pråm som tappat styrfart på ett stormigt hav. Att gräla om lönesänkningar hjälper föga – vår hemmamarknad inklusive fastighetsmarknaden är redan nedkörd. Betydligt radikalare åtgärder bör övervägas med adress Bryssel.

Karl-Gustav Backholm

Helsingfors