Helheten, önskemål och resurser beaktas i språkvalet

Helheten, önskemål och
resurser beaktas i språkvalet

Flyktingar Frågan som väckts (igen) om invandrares möjligheter att välja svenska som integrationsspråk är inte någon lätt sak för oss som jobbar med integration. I all synnerhet om man bor i Västnyland där majoritetsspråket de facto är svenska.

Det är klart att flyktingar som vi tar emot i vår region informeras om att Finland har två nationalspråk. Vi berättar att man har rätt att välja vilket språk man vill studera. Vi berättar emellertid också att de flesta människor talar finska i vårt land och att det är på finska man klarar sig överallt i Finland samt att det krävs i praktiskt taget alla jobb.

Dessa människor förstår ännu inte under sina första veckor i landet vad det egentligen i praktiken betyder om man väljer det ena eller andra språket. Har vi rätt att välja för dem? Har vi rätt att göra dem till en minoritet i minoriteten, att välja att de tvingas lära sig två nya språk i stället för ett? Människor som förlorat allt, som inte egentligen planerat eller önskat att få åka till andra ändan av världen och bygga upp sitt liv från början och lära sig ett nytt språk från grunden.

Vi som finlandssvenskar vet att det inte alltid är helt oproblematiskt att ha svenska som modersmål i Finland. Valet av språk kan innebära att invandraren eller flyktingen inkluderas eller exkluderas, vilketdera det blir beror på omständigheterna och är ytterst svårt att förutspå. Vi måste komma ihåg att vi i dag har 317 kommuner, varav 17 är enspråkigt svenska och 16 av dem finns på Åland. Av våra 32 tvåspråkiga kommuner har 14 svenska som majoritetsspråk. Vår uppgift är att förse invandrarna och flyktingarna med verktyg som de har största möjliga nytta av på lång sikt.

Vi upplever att det rejälaste alternativet, det mest rättvisa gentemot den som skall integreras och som inte har någon förhandskunskap om Finland, är att man börjar sin integrationsutbildning (60 studieveckor utbildning som inkluderar språk- och samhällsstudier samt praktik) på finska. Sedan då man bott en tid i Finland och förstår hur samhället här fungerar kan man göra ett medvetet val. Då kan den som är motiverad uppmuntras att söka sig till svenskstudier på till exempel ett medborgarinstitut eller på annat håll inom tredje sektorn – här gör Luckan ett fint arbete med att stöda invandrare.

Det är TE-centralerna som köper integrationsutbildning av olika utbildningsanordnare. Dessa kurser kör sedan i gång då det finns tillräckligt stora grupper. De flesta vill lära sig finska. Det gör att man kan tvingas vänta rätt länge på att en kurs på svenska skall börja. Väntetiden innan man kan börja på språkkurs kan vara oerhört tung för den det berör. I vår region har väntetiderna varit hyfsade. Det har handlat om att vänta någon vecka medan det i större städer kan vara fråga om många månader (även om det gäller finska).

Invandrare har en möjlighet att studera språk genom frivilliga studier med integrationsstöd (motsvarar arbetsmarknadsstöd) förutsatt att det finns integrationstid kvar (vanligtvis en period på tre år under vilken man individuellt planerat integrationsfrämjande åtgärder). Det är dock inte fråga om en subjektiv rättighet utan det är alltid arbets- och näringsbyrån som avgör servicebehovet och möjligheterna till frivilliga studier.

Invandrare har rätt att själva välja integrationsspråk men i och med att de som väljer svenska är så få kan det vara praktiskt svårare att arrangera. Här måste vi, som ger råd till och handleder invandrare, utöva stort professionellt ansvar och se till att invandrarens helhetssituation, resurser och egna önskemål beaktas i språkvalet.

Maj Estlander

Enhetschef
Västra Nylands invandrartjänst