Esbo kan klara av svensk vård

Regeringen avgav till slut sitt betänkande om ny sjukvårdsförvaltning. Nu är det sedan kommunernas tur att ge sina utlåtanden inom mars och efter det blir situationen klarare åt vilket håll det lutar då den nya lagen skall få sin slutliga form i riksdagen. Flera partier är ännu villrådiga om den saken.
För Nylands del är det bra om planen håller att låta HNS-området fortsätta i stort sett som hittills, men vissa partier motsätter sig ett undantag jämfört med övriga delar av landet. 
Beslutsmakten kommer dock att koncentreras i högre grad till en centralare ledning och de nuvarande sjukvårdsområdenas form kommer att minska betydligt gällande påverkan. Vissa grenspecialiteter försvinner från dem och koncentreras till huvudstadsregionen. Det behöver dock inte innebära någon nackdel för patienterna att mer komplicerad specialistvård konsolideras.
Utöver det skall sedan sex ansvarsområden för social- och hälsovården bildas med Helsingfors, Esbo, Vanda, Borgå, Hyvinge och Lojo som bascentraler. De kommer att ha det övergripande helhetsansvaret trots att kommuner med över 20 000 invånare kan ges rätt att handha social- och primärvård som eget delansvar, men underlydande det större området.
Frågan är om det alls kommer att bli aktuellt att bilda sådana delområden med ökade byråkratikostnader.
Då det gäller kommunernas val till vilket ansvarsområde de vill tillhöra är kommungränsrena inte avgörande utan nya konstellationer kan uppkomma. Ett exempel är Vichtis som signalerat att det kanske väljer Esbo i stället för Lojo.
Det är överraskande att partier eller politiker i Raseborg inte alls deltagit med åsikter om de föredrar Lojo eller Esbo då andra alternativ redan är uteslutna. Då Raseborg har stark svenskspråkig majoritet kan man fråga sig om inte Esbo har bättre resurser att klara av en mer omfattande svenskspråkig servicenivå än Lojo.
Då Kyrkslätt kommer att underlyda Esbo innebär det att den svenskspråkiga andelen där kommer att vara märkbar jämfört med Lojo.
Som ett detaljexempel kan vi ta att Lojo sjukhus sänder epikriser på finska åt svenskspråkiga patienter trots att JO slagit fast att epikriser automatiskt skall sändas på patientens språk.
JO har även slagit fast att epikriser från hälsocentraler automatiskt skall sändas till patienterna, men det har grundtrygghetsnämnden i Raseborg ingen vetskap om, vilket dock inte förvånar så som den ständigt visar sin inkompetens att klara av sin uppgift. 
Jag har tidigare hänvisat till dess brist att uppgöra direktivsenliga vårdkoncept i Raseborg, en brist som skadar många patienters intressen. Många patienter med till exempel blodkärlssjukdomar möts ofta med förundran då de kommer till HUCS över att deras uppföljningsvård i Raseborg blivit så försummad.
I sådana fall kan en ny omstrukturering inom vårdförvaltningen leda till bättre vårdnivå då nya ansvarsområden med klarare konsolidering och vårdkoncept bildas.
Bo Holmberg
Karis