Vem tar ansvar för mobbningen?
Denna höst har jag bevittnat hur ett barn i min närmaste krets riskerat att fara illa av mobbning. Det är fråga om en snart tonårig flicka som fått stå ut med kränkande ord om sin vikt alltsedan hon gick på dagis. Denna höst har situationen eskalerat till ohållbar. Glåporden blev för många. Skratten som ekade i skolkorridoren för höga. Hon ville inte längre gå till skolan och bestämde att det fick vara nog. Hon bytte skola och började ett nytt liv.
Droppen som fick bägaren att rinna över var då några klasskompisar skickade ut information om hennes vikt till andra elever i skolan. De som fick meddelandet ombads att radera det så fort de sett bilden, för att inte avsändaren skulle bli fast. Barn är sluga. Informationen hade klasskompisarna fått genom att rota i hennes privata väska utan lov. Bara det i sig borde vara straffbart. Mobbning är straffbart.
Problemet är att bara att barn under 15 år inte kan bestraffas. Barnskyddet kan däremot kopplas in. Den som mobbar kan också bli tvungen att betala skadegörelse, men enligt den polis som kontaktades i detta fall - när situationen var som värst - är det mycket svårt att komma åt mobbningen så att en skyldig pekas ut. En polisanmälan uppmärksammar visserligen de inblandade på situationens allvar, men når kanske inte problemets kärna.
Som inblandad vuxen slogs jag gång på gång av hur maktlös jag är. Jag levde i tron att program som Kiva skola eller Vi mobbar int kommer till undsättning i skolmobbningsfall. Men jag har insett att så inte är fallet. Trots att skolpersonal tar Kiva skola till hjälp kan mobbning uppenbarligen fortsätta. Jag förstår att det kan vara ytterst svårt, men får inte vara omöjligt, att få slut på mobbning. Jag frågar mig var skon klämmer, om det är i kapaciteten hos lärarna eller bland mobbarnas föräldrar att ta itu problemen då lärarkåren slår larm om dem? Dessutom undrar jag vem som är beredd att ta ansvar för mobbningsfallen då de spårar ur.
I ärlighetens namn har jag fasat för mot vem hatet som den långvariga mobbningen fött ska riktas. Är det mot flickan själv, i form av ätstörningar eller andra hot mot det egna livet, eller kanaliseras hatet mot skolan och mobbarna? Vi har redan sett tillräckligt många tragiska skolskjutningsfall i detta land, vi har knappast råd med ett till.
Till slut vill jag berätta att flickan uppträdde med sång i går för mig. Det har hon aldrig gjort förr. Jag tolkar det som att hon har gjort sig fri. Men hur går det för dem som inte har ett starkt nätverk