Rädda Matilda!
"Vi måste bli bättre på att ta hand om varandra."
På senare år har det budskapet framförts av åtskilliga politiker, bland dem Niinistö. Det är ett vackert budskap även om det samtidigt underförstått handlar om att samhället på grund av nedskärningar hela tiden blir sämre på att ta hand om oss.
Men om resurserna i offentlig sektor minskar borde samhället – och det är ju noga taget vi alla – arbeta för att stöda de strukturer som skapar närhet mellan människor.
Arg blev jag när jag läste att de Raseborgsbor som behöver färdtjänst – till hälsovårdscentral eller sjukhus, till exempel – inte längre kan räkna med att få åka med en och samma taxichaufför som de själv har valt. En egen taxichaufför är en trygghet, en värdefull mänsklig kontakt, inte minst för den som lever ensam. Av en egen taxichaufför får man något annat och mera än en transport.
Om man en vacker dag inte finns där när ens egen taxichaufför kommer tar hon eller han troligen reda på vad som hänt en – i stället för att med en axelryckning åka i väg.
På samma vis kan det på gamla dar vara viktigt att inte bara behöva ta ett slumpmässigt könummer på banken utan att få komma till samma person varje gång – en person man har förtroende för, som kan överblicka ens ekonomi också när man själv inte längre riktigt kan.
Men just nu är det min nedläggningshotade matbutik Matilda vid Skillnadsgatan i Ekenäs som jag tänker på mest. Matilda har varit en del av mitt liv ända sen jag flyttade till Ekenäs. Under de första femton åren hade jag inte bil men från Matilda var det inget problem att bära hem sina varor till gamla stan.
De som jobbar där känns som bekanta, människor det är självklart att växla några ord med.
Köpmannen Brandon, Pyre, Heli, Gunne och alla de andra har ständigt varit lika hjälpsamma. Jag har fått tips om vilka putsmedel jag ska välja. Två gånger har jag glömt plånboken i Matilda och båda gångerna har jag blivit uppringd och fått den tillbaka.
Otaliga gånger har den som sitter i kassan upptäckt att jag i tankspriddheten valt nån ofräsch sallad eller grönsak och bytt ut den. Varje gång jag kommer tillbaka till Ekenäs från Helsingfors går jag genast till Matilda, en del av min hemkänsla finns där.
Matilda har varit en del av min framtidstrygghet: jag har tagit för givet att jag ska kunna handla i Matilda också som riktigt gammal för dit kommer det att vara möjligt för mig att ta sig med rollator – det är det många, många pensionärer som gör.
Matilda är helt enkelt en omistlig del av vad en småstad ska vara, den ligger också precis där en matbutik måste ligga för utan den kommer stadens gamla centrum att tyna bort ytterligare.
Nog måste det gå att starta en "Rädda Matilda!"-rörelse?