Vändning i skarvdiskussionen
Svenska folkpartiet har under flera års tid lyft upp skarvproblematiken. Skarven har omnämnts i regeringsprogram, valprogram, skriftliga frågor, tal och kolumner.
Intresset för frågan hos andra politiska aktörer och myndigheterna har dock varit lamt. De senaste veckorna har äntligen fört med sig en positiv vändning i diskussionen om skarven och dess inverkan på vår skärgård.
Under sommaren har två frågor åter en gång engagerat kustbefolkningen – skarven och algblomningarna. Det sistnämnda har jag redan ägnat många kolumner åt så den här gången fokuserar vi på skarven. Personligen har jag en längre tid försökt väcka en bredare diskussion om vad som kunde göras för att råda bot på situationen i vår skärgård. Antalet häckande skarvpar bara ökar, vilket syns i form av minskade fångster för fiskarna och allt flera döda öar och skär i vår skärgård.
Genombrottet i den offentliga debatten skedde då media bevakade då undertecknad deltog i skyddsjakten på skarv på Åland. En bild med försvarsministern som jagar skarv var superintressant och plötsligt ville var och varannan redaktion intervjua mig om varför SFP anser att vi måste göra något åt den stora skarvpopulationen.
På Åland har man alltså infört skyddsjakt på skarv. Också vårt västra grannland Sverige tillåter skyddsjakt. På fastlandet i Finland har däremot myndigheterna inte på flera år beviljat tillstånd för skyddsjakt. Det här är märkligt med tanke på hur stor skarvstammen blivit. Vi SFP:are har upprepade gånger försökt få en rimlig förklaring till myndigheternas agerande.
Som en följd av reportaget om mitt skarvjaktsbesök på Åland intresserade sig bland andra YLE för skarvfrågan och bad Finlands miljöcentral om deras bedömning gällande jakten. Miljöcentralens forskare berättade förra måndagen i direktsändning att de anser att skarvbeståndet i Finland blivit så stort att arten väl kunde klassificeras som vilt och därmed vara föremål för allmän jakt på samma sätt som änder, gäss och många andra fågelarter.
Skarven är också ätbar, vilket jag fick bevittna under mitt jaktbesök på Åland.
Det är glädjande att miljöcentralen nu säger det som kustbefolkningen länge kunna notera. Att klassificera skarven som vilt är dock inte bara en nationell fråga, eftersom det här kräver en ändring av EU:s så kallade fågeldirektiv. Det logiska vore nu att de ansvariga ministerierna, miljö- samt jord- och skogsbruksministeriet, engagerar sig i riktning Bryssel med målet att tillåta en ansvarsfull och normal viltvård för skarven.
I väntan på det vore det enda rätta att möjliggöra skyddsjakt på skarv som man gjort på Åland och i Sverige.