Parförhållandet
Jag läser Anna Rotkirchs bok om familjen - Tillsammans heter den.
Jag är fängslad - och funderar på hennes evolutionsbiologiska perspektiv på parförhållandet:
Förälskelse beskrivs som en fråga om hjärnkemi: det viktiga hormonet är det som också anses ha störst betydelse för moderskärleken, nämligen dopamin, och förälskelse liknar ett kokainrus. Den franska författaren Françoise Sagan ansåg att förälskelse varar i tre månader, Rotkirch talar snarare om några år vilket låter som väl lång tid för ett rus.
Ibland är resonemangen övervägande zoologiska men tänkta att kunna överföras på människor. Det sexuella urvalet beskrivs med exempel ur fågelvärlden: Om båda föräldrarna sköter avkomman - som till exempel svanarna - är valet ömsesidigt vilket gjort att hanar och honor ser ganska likadana ut. Ifall bara honan eller hanen tar hand om ungarna är valet ensidigt och följaktligen ser könen olika ut, som till exempel påfåglarna. Hos påfåglarna väljer honan den hane hon finner mest attraktiv och hanen parar sig med alla villiga honor. Hanens prakt har dels med honans preferenser att göra, dels med tävlingen med andra hanar.
Som läsare kan man alltså börja se sig om bland sina vänner och fråga sig om de är svanar eller påfåglar.
Ännu roligare är att fråga sig om de är gibboner eller gorillor. Gibbon-hanarna satsar stor energi på att följa efter honan och tillfredsställa hennes behov medan honan rör sig självständigt och just inte verkar bry sig om huruvida hanen hänger efter henne eller inte. Gorilla-honorna däremot tyr sig till sina hanar som blir ett slags livvakter som skyddar dem mot andra hanar.
I den mån apor börjat leva i parförhållanden tycks hanarnas primära roll i förhållande till ungarna ha varit att erbjuda fysiskt skydd, det vill säga att förhindra att de dödades.
Intressant nog tycks monogami evolutionsbiologiskt sett vara det högsta stadiet. Monogama arter har ofta större hjärnkapacitet vilket kan antas ha att göra med att monogami kräver långsiktighet och planering, konsekvens, tillit och samarbete.
Men så är det det rent mänskliga sexuella urvalet. Om det står det: "En undersökning visade att kvinnor som ätit p-piller då de träffar sin blivande partner i det långa loppet blev mindre nöjda med sitt sexliv /-/ Men å andra sidan var de nöjdare med andra drag hos honom, speciellt med hans förmåga att försörja familjen. De här kvinnornas förhållanden var också mer långvariga. En annan studie visar att kvinnor som äter p-piller är mindre svartsjuka -."
Både goda och dåliga nyheter, jo - men är inte just det här resonemanget väl grovt tillyxat?
Och förresten: ordet "parförhållande" känns lite väl modernt i evolutionsbiologiska sammanhang. Åtminstone på danska användes det för första gången 1973 i en kolumn av den fria kärlekens prästinna, Suzanne Brøgger.