Energipolitiken
Beslut och linjedragningar som berör energipolitiken bör vara långsiktiga. De senaste tiderna har dock fört med sig stora förändringar som gör att bedömningarna som gjordes för bara några år sedan redan nu verkar föråldrade.
Skiffergasen, turerna kring Fennovoima, krisen i Ukraina, den ekonomiska nedgången och priset på att bränna stenkol är faktorer som gör att det föreligger ett behov att diskutera hur den finländska energipolitiken skall se ut i framtiden.
Finlands klimat- och energipolitik fokuserar i dag på att svara mot klimatförändringen och stödja en hållbar ekonomisk tillväxt. Den målsättningen är inte nödvändigtvis som sådan i behov av revidering. Frågan är bara med vilka medel målet skall nås. För vem hade trott att förbränningen av stenkol skulle öka med 34 procent år 2013? Enligt International Energy Agency kommer stenkolen om tre år att passera oljan som den största energikällan i världen.
Utvecklingen beror främst på ökad användning i Kina och Indien. Men också här hemma i Finland har priset på stenkol i kombination med att utsläppshandeln kollapsat lett till att förbränningen av stenkol ökat. Utvecklingen är oroande då vi till och med fått läsa om att kraftverk som specialiserats sig på inhemska biobränslen planerar att övergå till stenkol.
USA:s exploatering av skiffergas, som utvinns ur berggrunden, har ritat om världskartan vad energi beträffar. Världens största energikonsument kan inom några decennier gå från storimportör till exportör av energi. Samtidigt minskar USA:s konsumtion av bland annat olja, vilket kommer att påverka världsmarknadspriset. Den ökande gaskonsumtionen har självfallet också en inverkan på klimatet samtidigt som metoden som används för att utvinna skiffergasen är kontroversiell.
Den något avstannade ekonomiska tillväxten på global nivå i kombination med de senaste årens nedgång betyder att vi i dag med facit på hand vet att EU:s utsläppshandelssystem blivit något av en flopp. Tanken var ju att skapa incitament för klimatsmarta lösningar, vilket inte fungerar just nu då priset för utsläpp från fossila bränslen är superlågt.
Europa är rätt beroende av energiimport från Ryssland. Det här rimmar illa med krisen i Ukraina. Det här visar på att vi behöver en gemensam europeisk energimarknad och fortsätta satsningar på möjligheten att producera energi själva.
Finland har många trumfkort på hand inom energipolitiken. Vi har bland annat ett starkt kunnande inom cleantech och egna energiresurser i form av inhemska biobränslen. Industrins behov av energi och försörjningsberedskapen är också viktiga faktorer som måste beaktas. Den föränderliga världen kräver att vi inom kort kan rita upp en ny vägkarta för vår energipolitik. Terrängen har nämligen förändrats.