Inte så jättegoda råd
I Finland har vi en statlig näringsdelegation. Delegaterna kan pusta ut i dag.
Efter att de nordiska rekommendationerna presenterades i Köpenhamn i oktober har delegationen anpassat dem för den finländska befolkningen. De publicerades i går. Som jag har väntat. Det finns inget som är roligare än att gå och handla med statens färska näringsrekommendationer i ena bakfickan och bonuskorten i den andra.
Jag väljer att ta till mig den nya kunskapen via delegationens pedagogiskt uppbyggda kosttriangel och radar upp innehållet i min varukorg så att det formar en näringsrik pyramid. På botten placerar jag rotfrukter, grönsaker, frukter och bär. Jag räknar mängden utifrån att man ska äta minst ett halvt kilo grönt per dag. På det kommer följande lager, bestående av fullkornspasta, potatis, bröd, grötflingor och mysli.
Pyramiden växer på höjden men blir följaktligen smalare. Nu lastar jag mjölkprodukter med låg fetthalt, vegetabiliska oljor, margarin, nötter och frön. Staten vill att jag ersätter mättade fetter, som finns i bland annat smör, grädde och ost, med växtfetter, olivolja till exempel. Tänk Medelhav.
Likt en sydeuropeisk ekonomi blir konstruktionen i varukorgen allt mer instabil eftersom bär, frukt och grönsaker utgör ett i högsta grad ojämnt fundament. Följande material är fisk och vitt kött så det är ändå med en viss glädje jag bygger på med en våning till. Pyramiden knakar i fogarna. Jag skyndar med den näst sista våningen och kastar på lite rött kött, charkuteriprodukter och ägg.
Nu saknas bara våningen högst upp, vindsvåningen, den enda triangeln i triangeln. Materialet är sådant som vi bara ska äta sporadiskt, godis och chips till exempel. Jag slår en lakritsstång genom paketet med stekmalet och är färdig. Kosttriangeln ser mycket bättre ut på bild. Det hade varit betydligt lättare att konstruera en pyramid med smart inpackade halvfabrikat.
Poängen med näringsrekommendationerna är att minska sådana hälsoproblem som beror på att vi äter för mycket och att vi äter fel. Detta för att förebygga fetma, typ 2-diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar. Typiska i-landsproblem. I Etiopien, där 40 procent av befolkningen är undernärd, handlar kostrekommendationerna knappast om huruvida vi borde få i oss max 5 eller max 6 gram salt per dag.
Men det är bra att skolköken får klara riktlinjer. Då har de åtminstone ryggen fri om folkhälsan eller, Gud bevare oss, Pisa-resultaten visar sig försämras ytterligare. Själv vägrar jag ta mitt sociala ansvar i den här frågan. Näringsdelegationen får slå mig på fingrarna men jag tänker steka biffen i smör och göra såsen av grädde. Jag är en rebell med bonuskort, en medelklassanarkist som gillar äkta smaker. Och natriumglutamat.