Gott och blandat
En av de fem grundsmaker, som vi förnimmer, är sötma. Stenåldersmänniskan avnjöt sådant man kunde hitta i naturen, i tropiska länder tuggade man på sockerrör.
Sötsakerna har under årens lopp utvecklats och innehållsförteckningarna har blivit allt längre. Till exempel klassiska Fazers blå har sju ingredienser: mjölk, socker, kakaosmör, kakaomassa, emulgeringsmedel (lecitin, bl.a. soja), salt och arom. Många sötsaker har också tillsatts av färgämnen, till exempel kan man hitta rödbeta som en ingrediens i smågodis.
Förr var det till jul och påsk som det fanns speciella godis. Nu finns det någon form av godis för snart sagt alla dagar som kan firas. Det finns hjärtformade sötsaker till alla hjärtans dag, det finns spök- och pumpagodis till halloween ...
Var och en har något favoritgodis. Det är i viss mån en generationsfråga. De flesta i min generation rynkar på näsan åt marmelad och gröna kulor medan en tidigare generation ser dem som verkliga godsaker.
Däremot kan man hitta nya användningar för gröna kulor. Sätt kulan på en bit brie-ost och den sjunker galant ner.
Mitt favoritgodis är salmiak, ju starkare desto bättre – ingen lakritsblandning duger. Nyligen dök det upp retrogodis i hyllan, där fanns en påse med piratos, som salmiak- och fruktpengarna hette i slutet på 1970-talet.
Då gick jag och min kompis på lördagsmorgnarna till bageributiken som sålde plockgodis. Urvalet var en bråkdel av det som finns i dagens marketar och det var biträdet som tålmodigt plockade i fem av den och fem av den andra sorten i den lilla påsen. Jag fick köpa godis för hälften av min veckopeng, som var fem mark.
För det fick man en liten påse godis som mer än väl räckte, i dag säljs ju allt i stora jumbopåsar. Då såldes godiset per styck, dagens plockgodis säljs per kilo.
Ett annat godisrelaterat minne från barndomen är förknippat med Sverigebåten. I god tid före resan bläddrade man i tax free-katalogen för att se vilka sötsaker man skulle köpa. Det var Dumle,slickepinnar, hallonbåtar, svensk choklad. Då fanns sådana sötsaker inte att få i våra butiker, nu finns de på hyllan här, och oftast till ett förmånligare pris än på färjan.
Godis kan också ställa till med pinsamma situationer till exempel i en mörk biosalong. För att inte smaska i mig alla franska pastiller innan filmen började så lät jag påsen vara stängd tills filmen rullade i gång. Väl då var det knepigt att få upp påsen så det gällde att ta i med kraft. Förstås flög alla pastiller ut ur påsen och rullade smattrande ned i den sluttande salongen.
Av den fadäsen har jag lärt mig att om jag nödvändigtvis ska äta godis på bio så öppnas påsen alltid innan filmen börjar. Och om man äter godis på bio ska man låta bli att prassla.