Maarit Feldt-Ranta är riksdagsledamot (SDP).

Cirklar sluts

Förra fredagen då jag kom hem till Karis efter arbetsveckan hade jag fått post från pensionsförsäkraren som ville att jag kontrollerar mina uppgifter i pensionsregistret.

Nyfiket bläddrade jag i registerutdragets uppgifter och gick i tankarna igenom gamla goda minnen från arbetsplats till arbetsplats under sammanlagt 30 års tid.
Plötsligt märkte jag en anteckning i utdraget som var mycket intressant; "1983, gårdskarl/talonmies, BaB Tallmogränd 4,  Karis". Jag hade redan hunnit under åren glömma att jag fungerade faktiskt i 15-årsåldern som gårdskarl i barndomens höghus – samma hus jag flyttade på nytt in i med sonen i höstas! Cirkeln är sluten. Och det kändes bra – att komma tillbaka hem.

Nästa veckoslut hoppas jag att jag inom det politiska livet också kan sluta en cirkel. Jag inledde min rikspolitiska karriär för ganska exakt tio år sedan och blev då också ordförande för Finlandssvenska socialdemokrater FSD. Jag var rätt ung och jätteivrig. (Numera är jag bara jätteivrig.) Det var en fin och viktig tid som lärde mig mycket. Nu aspirerar jag på samma post på nytt. Under de här tio åren som har gått har det vuxit fram en helt ny generation unga och jätteivriga finlandssvenska socialdemokrater. Det känns inspirerande och motiverande att hoppeligen få jobba tillsammans dels med alla de äldre och mera erfarna som hjälpte mig i början av karriären och dels med de yngre som kommit med efter mig.

Under de här tio åren som har gått har det vuxit fram en helt ny generation unga och jätteivriga finlandssvenska socialdemokrater.

Det är kanske just det här som är det finaste i politiken – att man i något skede inser att man är en liten länk i en lång kedja av människor som under en lång lång tid har varit med och format Finland och världen till vad den är i dag. Och i tider som i dag då mitt parti SDP har motvind och klarar sig dåligt i gallupmätningar, känns det på något sätt ädelt att ändå föra facklan och fanan vidare trots att motvinden ibland känns hård. I en rörelse som FSD har det här kanske ännu mera betydelse eftersom FSD är landets första politiska organisation som grundades redan 1899; före det fanns ett enda parti i hela landet.

Rösträtt, folkpension, grundskola, gratis skolmat, dagvård, arbetarskydd, mödrarådgivning, hälsocentraler – alla saker som vi i dag tar för givet men någonting som inte skulle finnas och vara självklara, speciellt inte för alla finländare, om inte de som 1899 och många många generationer efter det skulle ha valt att tillsammans på demokratiska grunder göra världen lite bättre än vad den är i dag. Det är det här FSD:s verksamhet handlar om också i dag och vad vi för det mesta kommer att syssla med också under den 100:de kongressen i Ekenäs – att driva fram samhällsförbättringar så att också den följande generationen i den långa kedjan ska kunna leva ett hyggligt liv.