Knipan maj-90

Spontant var svaret ja, då man träffar nästan 40 människor ger det upphov till både privata tankar och uppslag för artiklar och kolumner.

Jag har haft förmånen att både med min klass från högstadiet och studentklass träffas vart femte år. Ofta då jag berättar för vänner att jag ska på klassträff får jag höra avundsjuka kommentarer om att det skulle vara roligt. Hemligheten till att man träffas regelbundet är att man alltid utser, vid en lagom tidpunkt på kvällen, vem som ska ordna nästa träff.

I mitten på 1980-talet då jag gick i Ekenäs högstadieskola, skulle vår klass, 9c, precis som många andra före oss, skaffa en klassring. Efter omröstning föll valet på en hamrad ring i silver. Ringen vet jag inte var finns men graveringen, Knipan maj-90, minns jag. Ingraveringen i ringen höll. Den första träffen hölls fem år efter att vi lämnat högstadiet på Knipan.

Den 31 maj 1988 firade min årskull, traditionsenligt, sin studentfest på Knipan. Ekenässtudenterna satt på verandan. I augusti i år var det dags för träff igen på verandan. Jag kände igen de flesta vid första anblicken, de som skapade huvudbry, föll så småningom på plats med hjälp av uteslutningsmetoden.

En del av festdeltagarna kom till och med ihåg i vilket bord på vilken plats de satt för 25 år sedan. Någon brist på samtalsämnen fanns det inte under kvällen, sorlet var påtagligt från början. Det behövs bara några ord för att väcka nyfikenhet att få veta mer om hur mediciner blandas, vad en litteraturkritiker gör, vem som är på väg att byta bransch, vem som hållit fast vid sina planer som fanns då den vita mössan placerades på hjässan.

Den här gången var den mest långväga gästen från Oslo.

Förstås skapades det en Facebook-grupp för studentklassen där bilder från träffen laddades upp. De som inte haft möjlighet att delta var glada att se bilder från träffen. En kommentar löd: "OMG, vem är alla dom här stiliga människorna? Kan ngn tagga in namnen, fort".

I kommentarerna och diskussionerna kommer också fram att flera efter kortare och längre sejourer på andra orter har slagit ner sina bopålar i Västnyland. Och fler skulle gärna göra det bara alla pusselbitar med jobb och annat skulle klaffa.

Jag har att se fram emot flera klassträffar. Om de hålls på Knipan eller inte det avgör arrangörerna.

Knipans framtid som restaurang är högaktuell. Raseborgs stad beslöt i veckan att den ska förbli restaurang på lång sikt. På så sätt värnar staden om traditionen att nybakade och äldre studenter kan samlas på den anrika restaurangen. Kommande generationer kan lugnt skriva in Knipan i sina klassringar.