Kaj Lindholm är tidigare stadsdirektör.

Välfärdens pris

Jyväskylä 70 miljoner euro, Esbo 53 miljoner euro, Vasa 22 miljoner euro, Kyrkslätt 16 miljoner euro och Raseborg 7 miljoner euro underskott år 2013.

Raden av krisande kommuner kan göras lång. Min första reflexion är att Raseborg inte är enda kommun, som har det kämpigt (fast många tror det). Den andra är att det gått snabbt utför för Kyrkslätt. Den första signalen kom vid bokslutet för 2012, då kommunen uppvisade ett underskott på 8 miljoner euro. Vad! Hur är det möjligt, tänkte kommuninvånarna.

‒ Oförändrade inkomster och stigande kostnader, förklarade kommundirektör Tarmo Aarnio prognosen för 2013 då jag frågade honom.

‒ Ett ökat antal mellanchefer, gav en förtroendevald, som jag talat med, som förklaring till underskotten.

Kyrkslätt har en ung befolkning och där finns goda skattebetalare. Därför är det svårt att förstå kommunens "fria fall". Förvarningen om en ekonomisk kris gavs redan 2008 (Lehman Brothers) och då borde den röda lampan i förarsätet ha börjat blinka. Kanske politiken inför kommunalvalet 2012 körde utgifterna i höjden? Kyrkslätt har dock den reserven att kommunen kan höja skatteuttaget från nuvarande 19 %. En procentenhet högre skatt ger 7 miljoner euro, har det berättats. Med andra ord, en något lättare sits än Raseborgs, där uttaxeringen kommer att vara 22 % år 2014, men ändå.

Kyrkslätt har en ung befolkning och där finns goda skattebetalare. Därför är det svårt att förstå kommunens "fria fall".

Kommunerna är skuldsatta. Staten är skuldsatt. Den offentliga skulden överstiger 120 miljarder euro år 2014 (HS 17.9.2013). Det gör 22 000 euro per invånare.

Välfärden har sitt pris. Vi måste således börja jobba mera. Normalt talar socialdemokraterna om inkomstfördelning och understöd, men för en tid sedan skrev riksdagens talman Eero Heinäluoma i tidningen Länsiväylä, att vi måste få flera som arbetar. Sysselsättningsgraden måste höjas från nuvarande 68 % till 73 %, skrev han. Bra så!

Men var ta jobben? Dagens samhälle önskar spara på utgifterna och investerar för att minska de anställdas antal. Ska vi höja skatterna för att skapa jobb på hemmamarknaden inom vård, omsorg och kultur? Ska vi satsa på att utveckla miljö- och klimatteknologi för export? Högre skatter minskar konsumtionen i samhället (bra för miljön), men sänker tillväxttakten inom ekonomin, vilket påverkar sysselsättningen. Höga skatter påverkar också företagens kostnader och försämrar deras förmåga att konkurrera på världsmarknaden.

Kanske statsminister Jyrki Katainen ändå gjorde rätt då han vände sig till filosofen Pekka Himanen för att fråga om Finlands väg?
I november får vi veta svaret.