Mer än vänner

Problemet?
Blondinen är en biffig golden retriever-hanne med dinglande hängpung.

Sedan det tog slut med min sambo har mitt kärleksliv regredierat. Fallit handlöst bakåt. Min första utekväll efter breakupen var full av eufori och hångel, men sedan dess har jag fått mindre kärlek än Fransisco ”Kapten Ynkrygg” Schettino som övergav den sjunkande lyxkryssaren Costa Concordia.

Därför har min kära hund, Leo, fått agera substitut.

När det tog slut med mitt ex uppstod en konstig situation. Hon hade varit den odiskutabla bossen i familjen. Då hon försvann blev rangordningen grumlig, och Leo tvekade inte att slita åt sig posten som alfahanne i vår lilla tremannaflock (katten Sniffie blev också kvar).

Det första han gjorde var att sluta äta torrfoder. Han sneglade föraktfullt på det och såg sedan på mig med en de sorgsnaste blodhundsögonen du kan tänka dig. Så jag började köpa lyxigt stekmalet nötkött åt honom i stället.

När mitt ex kom på besök skakade hon bara på huvudet. ”Du har blivit hans bitch” konstaterade hon krasst. Eftersom jag inte vill vara någons bitch, allra minst en hunds, blev jag hård. Bara torrfoder. Ät eller gå hungrig. Viljornas kamp fortgick i två dagar under vilka Leo blev smalare och smalare, och jag blev oroligare och oroligare.

Tills jag resignerade och plockade fram leverkorven.

Efter det här rasade allt samman. Plötsligt hade min svindyra soffa blivit konverterad till en luddig, stinkande och pälsbeklädd hundsäng. Plötsligt fick Leo bete sig hur han ville in min välansade trädgård – med resultatet att alla blommor grävdes upp och gräsmattan förvandlades till en lerig åker. Allt medan jag matade honom med rostbiff och borstade pälsen tills den skimrade.

Jag intalar mig själv att min fria uppfostran gör att jag får ett speciellt band till honom, lite som hundninjan Kiba i Naruto som utför alla sina superattacker i koordination med hunden Akamaru. Men i verkligheten springer jag efter min gode svansviftare med lungorna arbetande som blåsbälgar, allt för att han har fått upp ett spår på en löpsk tik.

Och så sitter vi där i bilen. Jag hojtar fram ett ”Ska vi åka hem då, älskling?” varpå Leo bara tittar på mig med en blick som säger:
”Håll käften och kör. Bitch.”