Beroenden

Ofta kan angenäma upplevelser bli föremål för missbruk. De vanligaste formerna för mänskligt missbruk är lyckokänslor från olika slags njutningsmedel, men också från pengar.

Tittar man närmare på den allmänna strukturen hos olika missbruk, ser man ofta det här mönstret: 1. Systemet är i en jämvikt som upprätthålls av vissa interna återkopplingar. 2. Då individen samverkar med det externa systemet, som orsakar den överdrivna känslan av välbefinnande, påverkas de interna återkopplingar som upprätthåller den inre jämvikten och individen blir mindre benägen att få den belöning som eftersträvas. 3. Känslan av välbefinnande har kortsiktig livslängd och övergår ofta i en smärtsam upplevelse.

Detta mönster observeras ofta i relationerna mellan de olika systemen.

I det följande kommer jag att illustrera ett beroende inom samhälls- och miljöområdet.

Om Finland för att minska användningen av fiskprotein inom fiskodlingen, skulle börja importera sojabönor till fiskfoder, skulle först samhället gynnas av minskade industriella driftkostnader, förbättrade fiskebestånd och i slutänden en ökad bruttonationalprodukt BNP. På skuggsidan skulle ändå sojaprodukterna öka belastningen av externa näringsämnen i Östersjön och störa det normala näringskretsloppet, det vill säga orsaka en förändring i balansen av näringsämnen i vattenmiljön, eutrofiering.

Ett fungerande kretslopp av näringsämnen (kväve och fosfor) upprätthåller jämvikten i Östersjön och ekosystemet motverkar obalansen av näringsämnen genom algblomningar, överskott av fintrådiga alger och försämrad miljö för havsorganismer, tills systemet återgår till sin ursprungliga jämviktsnivå. Under tiden har samhället jobb, kanske lägre råvarupriser och högre BNP. Eftersom BNP inte är politiskt reglerat, vill samhället uppnå högre nivåer varje år, så samma ändring i miljön upprepas och ännu mera externa näringsämnen förs ut i havet. En beroendeframkallande cykel mellan samhälle och näringsämnen har upprättats.

Lösningen liknar en baksmälla, den kräver att vi slutar påverka miljön, fast smärtan från att ge sig på vårt välfärdssystem tills miljön återhämtar sig kan vara outhärdlig. Och vad gör vi? Vi använder smärtstillande medel i form av lånade pengar för att behålla vår välfärd, men gör ingenting för att stoppa missbruket/beroendet. Vi försöker alltså åtgärda symtomen, men inte orsakerna.

En bättre lösning skulle vara att återvinna näringsämnen, till exempel odla blåmusslor i havet och omvandla dem till animaliskt mjöl/foder och gödningsmedel. Projektet Baltic Ecomussel försöker främja dessa miljöpolitiska idéer vid sin slutkonferens 26–27 november i Riga, Lettland.

Översättning: Patrik Kraufvelin