Carl Haglund är försvarsminister. KSF-arkiv/Benjamin Suomela

Glöm inte vår historia

I Syrien fortsätter det blodiga inbördeskriget. Ett krig som redan pågått i snart tre år, där över 100 000 människor fått sätta livet till och dessutom tvingat miljoner civila på flykten.

Finlands regering beslöt för en vecka sedan att öka flyktingkvoten för nästa år för att möjliggöra mottagande av 500 syrier i nöd. Beslutet är gott. Kritiken som Sannfinländarna riktat mot beslutet är sorglig.

I mitt jobb får jag dagligen ta del av rapporter från världens krishärdar. I dagens läge kommer de flesta rapporter från Syrien. Här har barnens, kvinnornas och de äldres situation diskuterats rätt lite då fokus ofta ligger på de stridande parterna. Många länder har öppnat sina portar för flyktingar från det krigsdrabbade landet. Bland annat vårt västra grannland Sverige har mottagit 15 000 syrier under de senaste två åren. Till Finland har endast ett fåtal anlänt. Nästa år bereder vi alltså oss att motta 500 personer.

Regeringens beslut att visa solidaritet har fått sannfinländska riksdagsledamöterna Jussi Halla-aho och Vesa-Matti Saarakkala att reagera. Halla-aho och Saarakkala menar att det inte är i finländarnas intresse att hjälpa dem som är i nöd.

Personligen gör mig Sannfinländarnas hållning till de nödställda riktigt nedstämd. Antalet syrier som varit tvungna att fly närmar sig två miljoner. Av dessa är hälften barn. Man kan bara föreställa sig vad dessa människor genomlevt. Det är inte fråga om vilken nyttan för Finland är, utan snarare en moralisk skyldighet. Då vi har möjlighet att hjälpa till skall vi göra det. Det är en hederssak att kunna bistå genom att ta emot flyktingar.

 Under andra världskriget skickades finländska barn till Sverige och de andra nordiska länderna undan kriget. Sammantaget handlade det här om närmare 80 000 barn. 

I det här sammanhanget skall vi inte glömma vår egen historia. Under andra världskriget skickades finländska barn till Sverige och de andra nordiska länderna undan kriget. Sammantaget handlade det här om närmare 80 000 barn. Man frågar sig vad skillnaden till situationen i dag egentligen är.

Finland och det internationella samfundet bör fortsättningsvis göra sitt yttersta för att få ett slut på våldet i Syrien. Vi skall hoppas att arbetet för att lägga beslag på regimens kemiska vapen gör att stormakterna Ryssland och USA äntligen hittar en gemensam ton i frågan om Syrien. Det här lär vara en förutsättning för enighet i FN:s säkerhetsråd. Utan tydliga beslut från FN finns det en stor risk att ett internationellt engagemang i konflikten bara förvärrar läget.

Samtidigt hade det varit otänkbart att låta de hemska händelserna från den 21 augusti, där 1 500 personer fick sätta livet till i en kemisk attack, passera utan reaktion från det internationella samfundet. En tredjedel av dem som dog i attacken var barn. Det här är bara ett grymt exempel från tragedin som utspelas i Syrien. Det minsta vi kan göra för att hjälpa är att motta flyktingar.