Camilla Hjelm är konstvetare.

Värdet på ett foto

Fotografiets historia är lång. Den går så långt tillbaka som till sent 1700-tal.

Ändå var det först med Kodaklådan under slutet av 1800-talet som fotograferandet blev så pass lätt att hantera att användarna snabbt blev fler.

I dag finns en kamera i varje mobiltelefon och det fotograferas som aldrig förr. Mediet har fått ett enormt medialt uppsving både i pressen och på privata digitala sidor.

Trots sin långa historia var det ändå först på 1990-talet som fotografiet började betraktas som konstobjekt. Samtidigt blev formatet större och färgfotografiet vanligare. Fotografiska museet som grundades 2010 i Stockholm är en framgångssaga, konstmuseerna visar alltmer fotokonst och fotografier säljs på gallerier och auktionshus som aldrig tidigare.

Senare års försäljningar visar att det inte är helt oproblematiskt att köpa och samla foto. Konstfotografiets förhållandevis korta historia gör att mediet dras med en del barnsjukdomar. Det handlar helt enkelt om förhållningsregler som reglerar på vilka premisser fotografiska verk säljs och köps.

I senast numret av Konstvärlden skriver Per Öqvist om problemet med att köpare inte på ett adekvat sätt informeras om upplagornas storlek på fotografier.

Äldre foton gjordes aldrig för att säljas som konst och fotografierna numrerades därför inte. När de säljs som konstföremål i dag är det delvis problematiskt eftersom upplagans storlek är okänd och framför allt som det inte alltid anges om det är en ny kopia på ett äldre foto eller om fotot gjordes under fotografens levnad.

Vad är original och vad är kopia när många identiska foton kan göras även om det skiljer många år mellan dem?

En allmän kutym är att konstfotoupplagor alltid är mindre än tio samt att en anteckning anger verkets ordning i upplagan. Man kan jämföra det med grafik som alltid anger hur stor en upplaga på ett motiv är samt ordningstalet i serien på det enskilda verket.

Ett annat problem är när nya upplagor dyker upp på äldre verk. Det har förekommit att konstnärer trycker upp nya upplagor på tidigare utgivna begränsade upplagor. De nya upplagorna görs i annat format än ursprungsformatet men har samma motiv. Tidigare ägare kan på så sätt se sina verks värde minska då upplagan plötsligt utökas.

Frågan om kopia och original är komplicerat i relation till fotografi. Vad är original och vad är kopia när många identiska foton kan göras även om det skiljer många år mellan dem?

Ett konstfoto blir inte sämre för att det förekommer i fler eller nya kopior. Gör fotot dock anspråk på att vara konst är tanken om original högst angelägen. Tanken bygger på att konstnären godkänt varje verk i upplagan eller kopian genom att signera verket.

Om nya fotografier görs på redan döda fotografers verk måste det redovisas och likaså skall inga nyversioner av verk dyka upp om fotot gjorts i begränsad upplaga. Även i konstvärlden måste det vara ordning och reda!