Budgetens följder

Snart är det åter dags för våra fullmäktigeförsamlingar att slå fast en budget för det kommande året.

I fjol hade debatten, speciellt i Raseborg, vissa drag som uppdagade missförstånd om fullmäktiges roll eller problem med förvaltningsstadgan, beroende på vilken syn man har i frågan. Flera diskussionsinlägg om ändringsförslag med hänvisning till konkreta konsekvenser korrigerades med upplysningen om att fullmäktige endast slår fast de stora linjerna. Fullmäktige ger summorna som nämnderna sedan beslutar om hur skall fördelas.

Det stämmer förstås. Men varför gör en ledamot ett ändringsförslag på säg 50 000 euro för en sektorbudget på tiotals miljoner? Antagligen för ett givet ändamål, för att trygga någon verksamhet eller enhet. De stora ramarna förändras inte av en sådan justering. Ett daghem eller ett filialbiblioteks vara eller icke vara kan däremot avgöras av en sådan summa. Men detta får fullmäktige inte ta ställning till officiellt.

Då nämnderna sedan fördelar pengarna och de konkreta följderna träder fram kan de i sin tur inte annat än hänvisa eventuella klagomål till fullmäktige. Nämnderna fördelar kakan så klokt de förmår, men påverkar inte hur stor den är.

Ett daghem eller ett filialbiblioteks vara eller icke vara kan däremot avgöras av en sådan summa.

Fullmäktige har förvisso fått sina budgetförslag från sektorerna. I samband med dessa förses ledamöterna förhoppningsvis med uppgifter om troliga följder som de kan begrunda ordentligt. Fullmäktige har då en tydlig fingervisning om vart det barkar med den föreslagna ekonomiska ramen. Jag vet att en sådan lista åtminstone gjorde upp för vårdsektorn i Raseborg i fjol när nämnderna fick bakläxa av fullmäktige som krävde ännu mer slimmade summor.

Trots en sådan växelverkan kvarstår faktum: en serviceenhet, rentav en skola, kan stå och falla med en liten justering av budgeten som fullmäktige inte får justera med motiveringen eller kravet att enheten i fråga skall bevaras (eller läggas ned).

Det nuvarande systemet fungerar säkert ypperligt under lugna perioder, men i spartider kunde växelverkan intensifieras så att beslutandeorganen inte bara hänvisar till varandra. Öronmärkta pengar till nämnderna är säkert uteslutet, men på något sätt borde fullmäktige kunna påverka budgetförslagen i enlighet med konkreta följder för servicenätet och -nivån.

Den här frågan kunde med fördel diskuteras ordentligt och offentligt även om man i Raseborg knappast vill röra den förvaltningsstadga som efter mycket arbete blivit godkänd. Då kan höstens budgetmöten befrias från inlägg som bara avfärdas och stjäl tid och energi. Diskussionen riskerar dessvärre att bli verklighetsfrånvänd. Fullmäktige kanske allt mer betraktas som den berömda gummistämpeln om konkreta konsekvenser inte ens kommer fram i debatten. Eller är det kanske i stället nämndmöten som i framtiden borde vara offentliga? Det är ju där det slutligen avgörs om till exempel en skola stängs eller inte.