Behövs politiker?

Jag hade hunnit planera denna kolumn kring tesen att den globala ekonomins dominans håller på att marginalisera betydelsen av vårt nationella politiska beslutsfattande. Tack vare dessa storföretag blev kolumnen mera aktuell.

Även om tidpunkten för försäljningen kom som en överraskning för många, hade både folket och politikerna i Finland för länge sedan förstått att det nog någon gång kommer att ske. Ingen ville det, många fruktade det, men inför de ekonomiska realiteterna är vi alla kraftlösa. Även om vissa finska medborgare som sitter i Nokias styrelse fick vara med och bestämma, var krafterna bakom beslutet globala, ekonomiska, opersonliga och icke-finländska. Enligt medierapporterna fick den finländska regeringen veta om försäljningen kvällen före, vilket ministrarna säkert högt uppskattade.

Finlands politiska ledning hade inte kunnat göra någonting för att hindra försäljningen av det viktigaste företaget i landets historia även om de hade fått veta om saken tidigare. Lyckligtvis är våra politiker redan vana vid att få höra dåliga ekonomiska nyheter. Det är också de som ska rädda de arbetslösa när ett storföretag skär ned. Jag avundas inte de nationella politikernas roll i den globala ekonomin: de blir ansvariga för de ekonomiska realiteterna utan att kunna påverka dem.

Den nationella politikens maktlöshet inför ekonomin har också uppmärksammats av medborgarna, i synnerhet av de yngre generationerna. Opinionsmätningar både i Finland och utomlands visar att majoriteten av unga väljare numera anser att ekonomins inflytande över deras framtid är större än politikernas. Ur denna synvinkel verkar det knappast förvånande att det just är bland de unga väljarna som valdeltagandet har sjunkit mest i västvärlden. Varför skulle man rösta på maktlösa politiker som dessutom inte tycks ha möjlighet att välja mellan olika alternativ, eftersom ekonomiska realiteter alltid dikterar besluten?

Som cyniska uppfattningar så ofta, är också denna mera extrem än vad som är berättigat. Men de unga väljarna har ett viktigt budskap till politikerna. Om det politiska beslutsfattandet reduceras till passiva reaktioner på den globala marknadens krav, blir det ytterst svårt att i framtiden försvara de existerande politiska institutionernas relevans. I stället för att välja politiker till riksdagen kommer de framtida generationerna kanske att kräva rätten att få välja medlemmar till storföretagens styrelser. Om det är där som villkoren för de vanliga människors liv bestäms så är det där som folket ska få säga sitt. Folket brukar kräva att få vara med där det händer och detta har också tidigare lett till fundamentala samhälleliga reformer. Vi kanske bevittnar början till den följande just nu.