På ett nätverksmöte ordnat av Nylands NTM-central nyligen pratade man om ett paradigmskifte på landsbygden. Att det sker förändringar i världen. Att förändring ofta uppmärksammas via problem som uppstår. Att det finns nya helt outnyttjade möjligheter att lösa problemen.

Ett inspirerande exempel kom från en by i norra Finland med 116 invånare. En analys av penningströmmarna i byn visade att största delen av de pengar man tjänade gav man genast vidare ut i världen. Förändringen kom då man började lägga energin i kretslopp och kunde bli mer självförsörjande. Stötestenen innan förändringen kunde äga rum var ingalunda låg befolkningstäthet, avsaknad av infrastruktur, dålig lokaltrafik eller något av de vanliga argumenten för varför det inte lönar sig att göra något, utan stötestenen var attityderna.
Speciellt poängterade man hur passiverande situationen är när utvecklingen länge upplevts som negativ och de dåliga nyheterna om indragen service, avfolkning och allmän olönsamhet har duggat tätt. Då krävs mycket arbete för att kunna tänka i nya banor och se möjligheter. Ledorden för förändringsarbetet var samarbete, mångsyssleri och den digitala kommunikationens möjligheter.
Nästa talare var företagare i trädgårdsbranschen som talade med övertygelse om att jobba så smått det går och vara så nära kunden som möjligt. Alltigenom inspirerande för mig som jobbar mycket med landsbygdsutveckling på Yrkeshögskolan Novias gröna campus i Raseborg.
På Campus Raseborg jobbar vi bland annat med teman som lokalt producerad mat som ett verktyg för regional utveckling och dynamiska, ofta småskaliga system inom trädgårdsodling. Vi riktar oss inom trädgårdsodlingen till människor med visioner som brinner för odling, men som kanske tänker börja med något okonventionellt. Vi försöker få människor som kanske odlat spannmål i årtionden att börja med något nytt på det där lilla skiftet som är lite krångligt, men där man kunde slänga ner någon potatis, lite rabarber eller kanske någon hallonbuske. Vi riktar oss till folk som kanske mest funderar på kompostering. Vi tänker på sådant som egentligen låter lite för litet, lite för olönsamt och lite för marginellt för att vara vettig sysselsättning.

Får man göra så, undrar ni kanske. Har vi råd att låta bli, frågar jag. Vår roll som högskola är att vara en katalysator för utveckling i samhället, en inspirationskälla och en föregångare som också kan ta smällar när de kommer. Det hör till all utveckling att gå på en nit ibland, då vet man vad som inte fungerar. Det roligaste med jobbet är att alla kan vara med, precis varenda en kan bidra med någonting och man lär sig så mycket nytt.
Jag vill därför passa på att bjuda in er alla på resan mot nya horisonter på landsbygden! Oss hittar ni ofta runtom i bygden och förstås på det lilla, gröna, spirande högskolecampuset i Västnyland. Helt litet – och riktigt nära faktiskt!

Marianne Fred
är forsknings- och utvecklingsledare vid Novias Campus Raseborg.