Lauri Rapeli: Demokratin i världen minskar

Året 2015 präglades av sorgliga nyheter om terrorism och krig. Många experter kunde ändå trösta med att påpeka att i ett längre tidsperspektiv har världen trots allt blivit mycket tryggare. Antalet förlorade människoliv på grund av terrorism eller krig har minskat kraftigt under de senaste decennierna.
Vissa ser här ett samband med demokratins framgång under samma period. Enligt den amerikanska organisationen Freedom House, som mäter utbredningen och graden av demokrati i 195 länder, har antalet demokratier nästan fördubblats under de dryga 40 åren som mätningar har gjorts.

På den globala nivån har alltså vår värld blivit betydligt mer demokratisk och fredlig sedan början av 1970-talet. Den totala friheten i världen har ökat: det finns numera mycket färre länder där pressen censureras eller politiska och medborgarrättigheter begränsas.
Året 2015 var emellertid det nionde året i rad i Freedom House-mätningen då antalet länder där graden av frihet och demokrati sjönk var större än antalet länder där dessa ökade. Demokratin i världen har alltså tappat mark nästan i ett helt decennium. Detta beror inte enbart på att bristen på demokrati bara skulle ha blivit ännu allvarligare i länder som alltid har varit odemokratiska. Det finns även länder i Europa som har fått sämre betyg. På samma sätt som förmögenhet har också den politiska makten i världen koncentrerats hos en ständigt krympande elit.
Enligt forskarna vid Freedom House pågår en global kamp mellan krafter, som stöder politisk frihet och demokrati, och krafter som stöder auktoritärt välde. De ser den pågående krisen i Ukraina som ett exempel på en konflikt mellan folkets önskan efter demokrati och maktpolitikers önskan efter inflytande, utan hänsyn till folkviljan.
Risken att stabila demokratier som Finland skulle övertas av auktoritära makter är för tillfället obetydlig, men vi är inte immuna mot samma icke-demokratiska tendenser som påverkar den globala utvecklingen. Mänskliga och politiska rättigheter och jämlikhet – idéer som demokratin står och faller på – är inga självklarheter i den inhemska samhällsdebatten. En riksdagsledamot har föreslagit etnisk profilering, en annan undrar vem som egentligen ska åtnjuta mänskliga rättigheter.

Läget kan ändra fort, även i en gammal demokrati. Fråga fast de gamla grekerna, vars tidiga demokratier följdes av ett par tusen år då demokratier var så gott som obefintliga. Det krävdes flera hundra år av revolutioner innan demokratin återvände, men det går lätt undergräva den mödosamt lagda grunden endast med några ansvarslösa kommentarer i de alltjämt närvarande (sociala) medierna. Demokratin existerar inte i institutioner, som riksdagen eller regeringen, utan i våra attityder och de formas i hög grad av politiker. Budskapet till dem är: ta gärna lite bättre hand om demokratin i år.

Lauri Rapeli
är docent i statskunskap.