Maarit Feldt-Ranta: Det finns alternativ
Hur gick det så här? På bara sex månader verkar Centerns, Sannfinländarnas och Samlingspartiets regering ha retat upp nästan alla befolkningsgrupper. Förutom storkapitalet, näringslivet och höginkomsttagarna. Och kanske någon som inte bryr sig.
350 professorer och universitetslärare meddelade att de är redo att strejka på grund av massiva utbildningsnedskärningar på tre miljarder euro och en nedmontering av finländsk universitetsutbildning. Tidigare i höstas demonstrerade 100 000 löntagare – lärare, poliser, vårdare, försäljare – mot regeringens planer att tvångssänka lönerna, förkorta semestrarna och skära i sjukdagpengen. Också pensionärerna har fått nog; för en månad sedan fylldes medborgartorget utanför Musikhuset i Helsingfors av arga pensionärer som inte accepterar att de som har de lägsta pensionerna skuffas till fattigdom genom nedskärningar i bostadsbidraget. Också det att pensionärerna nästa år skall betala högre skatt än löntagare i samma inkomstklass upplevs orättvist, vilket det också är. Klientavgifterna i vård och omsorg höjs betydligt och ersättningen för läkemedel minskas – de sjukaste drabbas hårdast. De som tjänar över 70 000 euro om året ska nästa år få skattelättnader och behöver inte alls delta i spartalkot, medan de som har minsta löner eller pensioner får stå för notan. Det är lätt att inse varför folk är förbannade.
Det är inte bara innehållet i regeringens beslut som upplevs orättvist utan också sättet på hur besluten kommit till. I de flesta fall har regeringen inte grundat sina beslut på beräkningar eller sakkunnigutredningar. Till dags datum har vi ännu inte, trots många försök, fått reda på vad alla nedskärningar sammanlagt betyder för olika befolkningsgrupper. Regeringen struntar helt enkelt i att ge beräkningarna, vilket verkligen inte brukar ske i Finland.
I andra beslut, som i utbildningsnedskärningarna, är så gott som alla sakkunniga eniga om att nedskärningarna är kortsiktiga och kommer att permanent skada nationens bildningsnivå. Likaså varnar experterna för att större gruppstorlekar i dagvården förorsakar problem, det hämtar inte ekonomiska besparingar och ökar dessutom förvaltningen betydligt.
Och så har det uppdagats att en del av ministrarna helt kallt har ljugit inför riksdagen. Det kommer att ha sina följder – eller så tappar vi bort oss som demokrati helt och hållet.
Hittills har regeringen motiverat alla sina beslut med ekonomisk lågkonjunktur och sparbehov. Förra veckan lade socialdemokraterna fram sin alternativa budget. Beräkningarna är gjorda av Riksdagens informationstjänst. Vår skuggbudget inhiberar regeringens orättvisa sparbeslut utan att skattegraden höjs och dessutom skulle vi ta 330 miljoner euro mindre lån än regeringen!
Jag hoppas verkligen och tror att finländarna har fått upp ögonen och inser att det finns stora skillnader i hur och på vems villkor samhället utvecklas. Det finns alternativ.
Maarit Feldt-Ranta
är riksdagsledamot (SDP).