Välbäddat inför EU-val

Den här veckan samlas EU-parlamentet till sin sista session före EU-valet, som i Finland hålls 25 maj.
EU-val har traditionellt inte fått väljarna i rörelse, men det finns flera omständigheter som talar för att valdeltagandet nu kommer att stiga, kanske till och med markant.
EU har kontinuerligt sedan förra EU-valet varit ett samtalsämne i mycket högre grad än tidigare, framförallt på grund av finanskrisen och krishjälpen till ett antal medlemsländer.
Händelserna i Ukraina har också berört alla och tvingat EU att agera och då situationen till och med ser ut att tillspetsas ytterligare på tröskeln till EU-valet kan även det aktivera EU-väljarna.

Att det ser ut att bli en oerhört jämn kamp mellan de två största grupperna, Socialdemokraterna och center-högergruppen EPP, borde även tända väljare.
De euroskeptiska partiernas förväntade framgång kommer rimligen också att aktivera väljarna.
EU har tänkt sig att det nya systemet med huvudkandidater för varje politisk grupp i Europaparlamentet också ska ha en positiv effekt på valdeltagandet.
Trots den goda tanken kan man fråga sig om upplägget ger önskad effekt. Jean-Claude Junckers, Martin Schultz och de övrigas kamp om kommissionsordförandeskapet i all ära, de finländska väljarna mobiliseras nog i högre grad av de finländska partiernas kandidater och deras kamp.

För exempelvis Kristdemokraterna krävs för ett EU-mandat en mobilisering som ger ungefär lika många röster som i riksdagsval, då valdeltagandet är betydligt högre. Det förklarar varför också partiordförande, inrikesminister Päivi Räsänen för några dagar sedan kungjorde sin kandidatur.
KD har därmed alla sina ledande politiker med bland kandidaterna: partiordförande, två vice ordförande, riksdagsgruppens ordförande och partiets nuvarande Europaparlamentariker, Sari Essayah, som kom in tack vare det oheliga valförbundet med Sannfinländarna 2009.
Men Kristdemokraterna är inte ensamma om att ha starka kandidatlistor. Varje parti har den här gången imponerande kandidatbuketter.

Ett aldrig tidigare skådat kandidatfält bidrar säkert till att fler går till EU-valurnorna än tidigare. Noteringen i förra valet - 40,3 procent - kommer rimligen att slås rejält.
Det återstår ännu en dryg vecka av kandidatnomineringen, men de flesta listor är redan fulla. Endast SDP och Samlingspartiet har två platser var öppna.

Den tiden tycks vara över då partierna med hjälp av kändisar från helt andra områden än politiken försökte maximera sina röstetal. I år finns inte en enda sådan kandidat. Bra så, de har tidigare inte bidragit med så värst mycket mer än i bästa fall ett hyfsat antal röster för partiet.
Bland kandidaterna finns i stället en kommissionär, tre ministrar och inte mindre än 40 riksdagsledamöter och dessutom 11 av 13 sittande Europaparlamentariker. Utöver dessa finns ytterligare ett antal tidigare riksdagsledamöter, ministrar och MEP:ar.
Det är fråga om seriösa kandidatlistor i alla läger, utöver erfarna politiker finns det också kandidater med stor sakkunskap från övriga samhällsområden.
Med tanke på hur många nuvarande och tidigare riksdagsledamöter, ministrar, och Europaparlamentariker som kandiderar så bör vi kunna förvänta oss en livlig valrörelse med en högklassig och relevant debatt.
Men när tar den fart?

Ifall det inte blir en livlig debatt faller en skugga över det framstående kandidatgardet - har de endast ställt upp för att delta i valtalkot för sitt parti?
Nu finns en gyllene chans att öppna upp och ge sin syn på EU-frågor som är viktiga att diskutera. EU ska inte vara bara Bryssel och Strasbourg det gäller minst lika mycket Bromarv och Raseborg och människorna som bor här.
Kandidaterna har en viktig uppgift att visa vilka konsekvenser kommande EU-frågor har på riks- och lokalplan och vilken EU-politik Finland borde driva så att såväl Europa som helhet som Finland har största nytta.
Redan om en månad har förhandsröstningen kört i gång