Nedräkningen har börjat
Regeringens förhandlingar om ramarna för nästa års budget och strukturella åtgärder på längre sikt förutspåddes bli mycket svåra. Så blev det också. Förhandlingarna drog inte bara ut på tiden, de slutade i att ett av partierna inte kunde godkänna slutresultatet och lämnar därför regeringen. Vänsterförbundets sorti blev en större nyhet än själva överenskommelsen som de fem kvarvarande nådde.
De ministeruppgifter som nu blir lediga fördelas nästa vecka. Det är ännu oklart hur. Ifall regeringen vill plocka poäng drar man sitt strå till sparstacken och omfördelar uppgifterna så att inga nya ministrar utnämns.
Det är onekligen besk medicin regeringen bjuder på - också den här gången. Skatterna skärps så att en medelinkomsttagare, enligt Skattebetalarnas förbund, förlorar 300 euro på årsnivå. Samtidigt görs nedskärningar som drabbar varje finländare.
Trots de nya åtgärderna och regeringens tidigare beslut om nedskärningar i statens utgifter på flera miljarder, kommer Finlands statsbudget att visa ett fortsatt underskott de närmaste åren. Nästa år uppemot fem miljarder och ännu år 2018 nästan tre miljarder.
I en sådan situation är det klart att det är svårt att hitta lösningar som inte skulle svida för alla finländare.
Precis som under hela regeringens tid vid makten tvingades alla partier också den här gången pruta och godkänna åtgärder som inte ses med blida ögon bland de egna väljarna.
Vänsterförbundet ville inte längre kompromissa. Partiordförande Paavo Arhinmäki ansåg att regeringen nu ändrade sin linje från att tidigare ha arbetat för att minska klyftan mellan fattiga och rika.
Det finns en del beslut som talar emot Arhinmäkis påstående. T.ex. skärpningen av inkomstskatten lindras för låginkomsttagare genom att olika avdrag höjs. För att minska inkomstklyftorna höjs också kapitalskatten, arvs- och gåvoskatten, medan gränsen för den så kallade solidaritetsskatten sänks och blir samtidigt bestående.
Barnbidragen skärs ner med 110 miljoner euro och det kan ha varit den utlösande faktorn för VF. Per barn lär nedskärningen bli under tio euro per månad.
Sedan barnbidrag började betalas i Finland 1948 har bidraget en gång skurits ner - i Paavo Lipponens första regering 1995. Då var nedskärningen reellt sett klart större än nu och samtidigt gjordes även andra smärtsamma sociala nedskärningar. Den gången stannade Vänsterförbundet kvar i regeringen.
Vad vinner VF nu på sortin? Man har varit med och beslutat om det mesta som den här regeringen kommer att göra. Bara några detaljer i gårdagens paket kunde man inte omfatta. För fyra månader sedan röstade VF:s partifullmäktige för fortsatt medverkan. Då gällde det stora, men mer abstrakta frågor, nu fanns det något konkret att peka på. Det ger bättre förståelse och effekt, resonerar säkert VF. Tidpunkten kanske också ansågs optimal, två månader före Europaparlamentsvalet.
Men hur tänker sig VF sitsen i opposition? Klart minsta oppositionsparti och med tre års regeringsarbete i bagaget är man medansvarig för allt som oppositionen hittills har skällt på.
Sannolikt kommer regeringen under sitt sista år inte att ha stora beslut framför sig. Ett som väcker uppmärksamhet är i alla fall det planerade kärnkraftverket i Pyhäjoki. Risken finns för att De gröna lämnar regeringen om och när Fennovoimas kärnkraftsansökan kommer upp till ny behandling i sommar.
Enkätresultatet i gårdagens Helsingin Sanomat minskar knappast De grönas beredskap att lämna regeringen. Nästan hälften av de tillfrågade motsätter sig att riksdagen godkänner Fennovoimas ryska kärnkraftverk.
Nedräkningen mot nästa riksdagsval har börjat. Sex har nu blivit fem och det är inte alls otänkbart att regeringen ytterligare krymper till fyra då Pyhäjoki ska behandlas i sommar. Därefter är frågan om en regering med 102 riksdagsmandat (minus talmannen) klarar att ta sig i mål eller om hela regeringen stupar ännu före riksdagsvalet om ett år.
SDP:s ordförande, finansminister Jutta Urpilainens sits blir också allt svårare. Hon är redan från tidigare pressad av låga gallupsiffror, av eget folk som anser att Samlingspartiet har en för dominerande roll i regeringen och av sin utmanare inför partikongressen, Antti Rinne, som talar för en tydligare vänsterlinje. Då SDP nu blir ensamt vänsterparti i regeringen ökar bördan ytterligare för Urpilainen.